Så väljer jag att fira in ett nytt år

Medelhavet Tunisien

Hejsan! Jag hoppas nästan att ingen läser det här och att ni sitter och myser på annat håll istället. 🙂 Jag hoppas också innerligt att julmaten smakar och att du har det riktigt bra där du är just nu. (Sänd gärna en tanke till oss som inte kommer åt julmat.. 😉 )

Men i alla fall så hej på dig som sagt och nu är det dags för sista luckan i Kajsons julkalender. Det har blivit en hel del väldans personliga och lite deppiga inlägg här kring det, så jag får avsluta med lite optimism tycker jag nog. Idag är då ämnet “så väljer jag att fira in ett nytt år” och tja, fira vete 17 om vi gör. Förutsättningarna för firande är lite.. meh. Blir väl kanske nån cola och chips? Räcker gott och väl.

Jag tänker i alla fall försöka sätta mig ner här nu i mellandagarna och fundera lite på hur jag skulle vilja ha året som kommer, vilka mål jag skulle vilja uppfylla. För mig, barnen, bloggen, ja allt. Jag har mest masat runt senaste åren med min depp och min ångest, och jag känner att det är dags att börja röra på sig nu! Så jag ska fundera ut konkreta mål och också stegen jag behöver ta för att nå dit. Det tror jag är viktigt, så att man delar upp det hela i mindre mål på vägen.

Så jag vill umgås med mina älsklingar och bara vara. Känna mig glad och hoppas på 2019 som de positiva förändringarnas år. Ett nytt kapitel i våra liv. 🙂

Aktiva beslut jag tar varje dag

Hej på dig! Lucka 23 är det visst idag i Kajsons julkalender och det innebär att jag ska skriva om aktiva beslut jag tar varje dag. Bara jag som tycker det är lite svårt att svara på? Kommer du på något för din del såhär direkt? Jag gör det faktiskt inte. Mina beslut är väl lika trista som nån annans, tänker jag. Går upp, funderar på vad jag ska smocka i mig till frulle, sen ska man fundera på lunch och middag, vad som behöver göras under dagen. Fast något som faktiskt kräver kraft och att jag medvetet bestämmer mig för att jag ska klara det, är att ta mig igenom dagen med min ångest. Jag måste ge mig tusan på att det kommer att bli bra, för att det ska funka. Tänka att de här känslorna, de är bara tillfälliga. Så ja, det är ju ett aktivt val ändå. Att välja att man tänker kämpa på.

Hur tänker du när du hör det och ska förklara om dina aktiva beslut du tar varje dag? Jag tycker det var lite krångligt faktiskt.. Kanske har jag taskigt med fantasi idag.. 😉

Vänner jag valt att ha kvar i mitt liv

Allergi och supersömnig men slänger väl in en selfie ändå. 😉

God morgon, kompis! Nu är det tydligen 22:a december och idag ska jag skriva om “vänner jag valt att ha kvar i mitt liv”. Jag tänkte skippa det här för den listan är ungefär en millimeter lång och tom. Jag har glidit ifrån varenda kompis jag hade innan flytten. Min allra bästa och närmaste vän till och med. Slutade höra av sig till mig och nobbade min vänförfrågan på fejjan. En annan försvann i och med att jag konverterade. Så det är ju lite tragisk lucka i kalendern idag, men sånt är livet.

Jag har under åren fått nya vänner (alla i Sverige, ironiskt nog) som man träffar väldigt sällan tyvärr men man har ju kontakt ändå. Ett par av högstadiekompisarna har man hittat också så vi har lite kontakt på FB. Jag gnäller ofta på FB men alltså vad hade man gjort utan?! Bra fråga.

Jag ska försöka få upp kontakten mer när vi flyttar, men just det som hände med min bästis där känns fortfarande ledsamt. Vi skildes åt med tårar där i tunnelbanan i Stockholm när jag skulle flytta, sen träffade vi på varandra helt apropå på pendeltåget ett par år senare och vi var ju så glada att vi inte visste vart vi skulle ta vägen. Allt detta var innan vi hade internet, Skype och Messenger. Enda sättet för oss att ha kontakt var BREV, liksom. Dumma som vi var hade vi inte bytt adress innan. Vem gör nåt sånt korkat?! Haha. Så snurriga. Men det vart ju lite kaos där i och med vräkning och allt.

Sen när vi träffades igen så fick hon min adress och hon skulle skriva med sin, men det gjorde hon aldrig. När hon väl skaffade FB så skickade jag en förfrågan som hon då nobbade. Bad en annan vän som sa att hon träffar på henne ibland att hälsa och att jag gärna vill höras, hon sa det till henne men nope. Kalla axeln och jag vet inte varför, vi skildes liksom inte som ovänner. Hon har såklart gått vidare i livet, fine by me, men man kan ju bara säga hej och förklara läget.. Inga problem om man gått vidare och så, det hade bara varit trevligt att veta om man gjort något fel så man kan be om ursäkt och reda ut det.

Äh, nu vart detta ett till sånt här superpersonligt inlägg. Suck. Istället för “vänner jag valt att ha kvar” blev det en lista på sådana jag förlorat. Typiskt! 😛

Hur som haver hade jag SÅ önskat att messenger och allt det fanns när jag flyttade. Fy 17 vad saker och ting hade kunnat vara annorlunda. Istället för att bli helt isolerad hade man kunnat hålla kontakten med alla utan problem.. Jag kan ärligt säga att jag uppskattar VERKLIGEN tekniken som finns idag. Kanske hade man haft en lista här med polare att skriva om, som man hållit kontakten med trots allt.

Jag tänker i alla fall avsluta detta med allt det positiva; nämligen att jag fått många vänner genom åren som jag har massor gemensamt med och som förstår mig och finns där när jag behöver det. Jag är sämst på att söka kontakt själv (introvert deluxe) men antingen har de förståelse eller så är de själva likadana så ingen som dömer. Jag är såklart tacksam för dessa finisar men då detta skulle handla om “vänner från förr” litegrann så blev det lite.. sorgligt. 😉


Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Ett val jag haft ångest för

God morgon på dig! Idag är det lucka 21 i Kajsons kalender och rackarns vad tiden går! Började man inte med den här alldeles nyss? Nåja. Idag är det val jag haft ångest för.. Och det är såklart att jag flyttade hit. “Det var ett jekla tjat om detta” kanske du tänker men ja, det är ju en rätt stor grej liksom att packa väskan och flytta till Nordafrika. 😉

Ny moped

Som med allt fick man väga för- och nackdelar och vi ville ju att kidsen skulle gå i skolan här. Nu i efterhand så hade jag väl kanske varit okej ändå med en skolgång i Sverige men.. ändå inte. Av religiösa skäl så känns det bra att de gått här ändå. Nu är inte Tunisien särskilt religiöst alls men tjejerna slipper ändå den där förvirringen som en del med dubbelt ursprung så att säga råkar ut för. De ser sig själva som muslimer, tunisier och svenskar och det är inget konstigt alls för dem att vara allt detta samtidigt. Tror det beror på att även om samhället här i mångt och mycket är sekulärt så får ändå religionen en naturlig plats både i människors liv och i skolan, och det känns bra. Samtidigt så har jag varit mitt fyrkantiga, svenska jag (haha) som hållit hårt på mitt språk med tjejerna så att de fått den biten också, och de är känner till och tycker om vår kultur och våra traditioner.

Så, visst har man haft ångest för att man lämnat Sverige och flyttade ifrån mamma, men samtidigt så gillar jag att tjejerna fått båda delarna av ursprunget från sina päron. De känner sig hemma både i Tunisien och i Sverige och även fast de är skraja nu inför flytten så tror jag att de kommer komma in i allt rätt snabbt. Men visst har det känts tungt emellanåt, det får man ta och erkänna. Tyvärr är det ju så att när man gifter sig med någon från ett annat land så får man kompromissa och planera på ett sätt som man kanske inte riktigt behöver om man gifter sig med någon från typ samma stad. Men sånt är livet! 🙂


Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Scroll to top