Hejdå januari!

Är du också glad att den här månaden är över? Jag känner mest att hela månaden försvann i något töcken av hälsoångest. Jag har det fortfarande, då jag har läskiga kramper längst upp i magen som går bak i ryggen. Tänker mig att det är diafragman, och när man googlar på det så leder det såklart till att den krampar för att TUMÖRER TRYCKER PÅ DEN. Alla googlingar leder till cancer. Så är det bara. Sen att jag inte har hosta eller andra besvär man kopplar till lungcancer, well. Ångesten lyssnar inte på sådant. Jag kommer att dö.

Provsvaren har jag heller inte fått ännu efter gastroskopin men eftersom jag tog en dunderkur med antibiotika inte långt innan så blir jag ärligt förvånad om de hittar något alls. Maken letar efter en sjysst kardiolog för att kolla hjärtat på order av magläkaren, så vi får se hur det går. Men dessa äckliga kramperna kunde jag vara utan. Det gör inte ont, bara spänner ett par sekunder och sen släpper. Många gånger om dagen. Spänner liksom runt bröstkorgen nedanför revbenen och neråt i magen. Hur äckligt som helst. Sen vet jag att det här krampeländet jag har kan sätta sig på diafragman också med just såna symtom jag har, ingen vet varför (precis som syndromet överlag) och det finns inget att göra. Antar att jag får starta med hjärtläkaren. Kanske kan man få ta lite blodprover och röntga bröstkorgen för min lungcancer-nojja. Vore väl kulers om det faktiskt var nåt allvarligt just precis innan vi ska flytta till Sverige och en ska få börja jobba för att uppfylla sina drömmar. Livet ba’ “-nej tyvärr sötis!”

Låter jag bitter? Det är jag nog. Men när man får något som man inte haft innan och sen dessutom har all tid i världen att googla + extrem ångest med hälsoångest, då är det ju bara bäddat för en shitstorm. Jag sitter bara här ensam och är rädd. Skäms för mina tankar så jag vill inte berätta för någon. Jag är ju specialist på att dölja hur jag mår, det visar sig på andra sätt istället. Men att sätta ord på det och böla till någon, min man exempelvis, kan jag inte. Jag får tunghäfta.

Nåväl. Vad är väl en bal på slottet…

Man mår ju sisådär..

Godmorgon på dig! Första inlägget då efter att flytten till Delacay officiellt är klar! Önskar att en var piggare och fräschare men nope. Fortfarande jobbigt med magen, känns som om jag har en vattenmelon därinne som trycker upp mot revbenen och utåt. Ömmar neråt i ryggen och är trött och plufsig i ansiktet. Varken gastroskopi eller ultraljud visade på något men magkänslan (haha, lustigt värre va) säger mig att jag borde ta blodprov för att kolla mina värden. 2 läkarbesök och avancerade undersökningar men inte en kotte har tänkt på att kolla mina värden. Känns rätt B, om jag ska vara ärlig. Typiskt vården här. Läkaren tjänar pengar på att göra gastro på mig, men inte på att skicka mig till ett labb för prover, så då blir det såklart gastro direkt.

Vet inte, jag. Det ömmar oavsett vad jag än äter, hela vägen runt. Under revbenen både fram och bak. Har sjukt med gaser. Ska bespara er infon, men ja, det känns ju att allt är inte som det ska med systemet. Magsäcken var okej men det är ju inte allt som finns därinne, liksom.

Så man undrar ju vad en ska ta sig till nu? Gå till en annan läkare? Allmänläkare? Insistera på blodprov för att kolla värden, lever & njurar? Problemet är ju pengarna också. Här får man snällt betala allting själv. FASEN säger jag ofta för mig själv, att man satt sig i den här situationen. Vården i Sverige är inte perfekt men det FINNS vård i alla fall…

I väntans tider

Hej på dig! Bloggar på lite härnudå även fast min domän inte kommit igång än. Så inte många som hittar hit än, men det löser sig nog snart. Idag var jag i alla fall och gjorde min berömda gastroskopi. Här görs den under narkos, så det är lite mer omständigt än i Sverige. Lång historia kort så det enda som hittades var en lätt inflammation och att magsyra frätt upp en bit i matstrupen. Inga kostråd fick jag, bara utskrivet en stark medicin som jag sa att jag inte tål, med order om att ta den ändå. Så det var man lite sur på men jag är inte förvånad, för det är tunisiska läkare i ett nötskal. Jag är dock inte den som är den så jag skiter i att ta dem och lägger om kosten på egen hand istället. Jag har i alla fall gjort en grundlig koll nu med ultraljud + gastroskopi så nu känner jag mig lugnare.

Ett annat “fynd”

Däremot upptäckte de att jag har 1. högt blodtryck och 2. oregelbundna hjärtslag, så jag fick i alla fall en mycket bestämd rekommendation av doktorn att gå till en kardiolog. Så det blir nästa steg. Han sa lite skämtsamt att det kanske är hjärtat jag känner av i magen? Liksom haha. Men jo, visst har jag tänkt det. Att det kanske är pulsen och stressen som gör att magen känns knas. Men det förklarar inte smärtan och att jag är en spärrballong, att typ vilken mat som helst kan ge mig magknip.. Så det blir till att nysta vidare på detta i Sverige. Men hjärtat tror jag att vi får sätta igång med här, för det känns ganska korkat att vänta med en sådan sak.

Med magen nu så är prover tagna i alla fall och är på analys, och så ska vi som doktorn sa “se om detta med magsyran beror på en infektion eller stress”. Lustigt att varenda läkare jag besökt senaste åren har sett direkt vilket nervknippe jag är.. Inte så lätt att lyckas lura en läkare med att låtsas vara cool, kanske?

Läkare, ultraljud och gastroskopi..

Goddagens! Hoppas du mår finfint. Kanske har du en lite roligare dag än vad jag haft, jag har vart hos läkaren nämligen och fick sen sitta i ett väntrum i två timmar för att gå in och göra ultraljud. Där kollades lever, mage, gallblåsan, bukspottkörteln och så livmodern. Inget såg konstigt ut, inte det minsta. Till och med magmunnen såg normal ut. Liksom what? Jag känner mig ju supersvullen inombords. Men läkaren klämde runt och kände inget konstigt han heller. Vad han sa i alla fall, men han skickade mig jäkligt snabbt ner till labbet för ultraljud så han kanske kände att det var lite stort därinne. Men näru brorsan, det är bara min imponerande mängd bukfett, minsann!

Så på lördag ska lyllo jag få göra gastroskopi. Här i Tunisien sövs man, en tupplur på hela tre minuter. Jag är dock lite rädd för narkoser så jag vet inte vad jag fasar för mest, att bli knockad eller att göra själva gastroskopin? Hittar han sen ingenting där, ja vad är då nästa steg? Förmodligen en jedra massa blodprov. Känns lite baklänges mot hur vi gör i Sverige, där är ju blodprover i regel det första man kollar på.

Efter denna cirkus åkte vi ialla fall ut på landet och hälsade på hönsen, det var längesedan så det var riktigt välbehövligt.

Hönsen är några stycken nu! Höns, gäss, änder (två olika sorter) och kalkoner springer runt där nu och gapar. Mina cypresser växer och mår bra. Gubben har verkligen kämpat och slitit därute, speciellt eftersom jag är så himla trist jämt med min ångest och inte velat gått ut. Men han har tagit hand om allt like a boss. Som han ju alltid gör och alltid gjort. Från när ungarna var nyfödda och jag hade förlossningsdepp och han jobbade 12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan. Han tog ändå hand om disk och sånt plus allt nattvak så att jag skulle få sova. Vilken dude man har! 🙂

Ligan har fått mat.

Så, så ser situationen ut just nu. Man är inte mycket klokare vad det gäller magen, men läkaren såg inte det minsta bekymrad ut så det får man väl se som ett gott tecken ändå. Tror man kan utesluta en del hemskheter med ultraljud, om än såklart inte allt. Jag tänker hålla benhård koll på kroppen de närmaste dagarna, minsta försämring och jag drar till akuten. Är lite orolig nämligen att njurarna inte är så glada, och nedsatt funktion där ser man väl kanske inte nödvändigtvis på ett ultraljud. Men håll gärna tummar och tår för mig, mest för att jag ska behålla lugnet. 😛

Scroll to top