Kolosseumet i El Jem

El jem tunisien

Hej finis! Jag blev lite inspirerad till att skriva om ett annat vackert resmål här i Tunisien när jag skrev gårdagens inlägg. Jag har inte varit på den här magiska platsen på ett tag men har fortfarande kvar bilderna sedan sist så tänkte att jag ville berätta om det. What, you might ask? Jo, det ståtliga kolosseumet, dvs romerska amfiteatern, i staden El Jem.

El Jem Tunisia

Denna maffiga byggnad med plats för upp till 35 000 åskådare restes här när Tunisien var en romersk provins, och på den tiden hette staden El Jem Thysdrus. Då låg Thysdrus och Hadrumetum (det ytterst coola namnet på nuvarande Sousse) i tävling om vilken av städerna som skulle bli näst störst efter allas vårt superberömda Karthago. Vad gör man då om man är en romare som vill visa status? Jo, man slänger upp en fet amfiteater, såklart! Det hade ju vem som helst gjort i det läget. 😉

El Jem Tunisien

Detta kolosseum byggdes däremot i en tid då romarriket höll på att tappa greppet här, så det blev nog inte så att det fick den önskade effekten trots allt. Nästa kejsare plöjde helt enkelt ner staden Thysdrus och det var slutet på den epoken. Fun fact: Detta är den tredje största amfiteatern i hela romerska riket, minsann! Vill påstå att den är väldigt väl bevarad. De visste verkligen hur man byggde grejer för att hålla. Kolosseumet stod faktiskt rätt orört och användes fram till 1600-talet då man började plocka stenar från den för att använda i andra byggnader. Typ helgerån nästan enligt mig. Numera skyddas amfiteatern med näbbar och klor av både staten och UNESCO och Tunisien är fantastiskt på att rädda och skydda mosaiker, byggnader och tempel från puniska och romerska tiden från förstörelse. Så därför har vi ändå ett rätt fint bevarat kolosseum, trots allt.

El Jem tunisia

El Jem Tunisien
Tunnlar under arenan där man förvarade djur och slagskämpar. Läbbigt att tänka sig att de satt här i kolmörkret och väntade på sitt öde.
En “J. Monti” var här på besök 1914, året då första världskriget började. Många har lämnat sina namn och årtal inristade i väggarna, finns till och med äldre än 1914.

Vill man besöka kolosseumet (rekommenderas varmt!) så är det louage, dvs “långfärdstaxi där man samåker med andra” det bästa och billigaste alternativet om man bor i Sousse eller Monastir. Det är bara cirka 6 mil från Sousse t ex så det är inte svårt att ta sig dit. Själva stan finns det tyvärr inte mycket att se i så man åker helt enkelt för att se kolosseumet och lära sig en hel del spännande tunisisk historia. 🙂 Inte fel! 😀

Info lånat härifrån.

Mer Tunisien för den som vill:

Till magiska Takrouna

Tillbaka till Kelibia

Puniska ruinerna i Kerkouane

Första resan till Kelibia

Kupolen är äntligen på plats

Hej vännen! Hoppas du har en härlig helg! Dear Lord almighty vad trött jag är. Jag trotsade ångesten igår då jag blev tvingad att följa med alla till olivodlingen för att beskåda lilla kupolen som nu är klar. Coolt va? Inte varje dag man har en liten stuga som ser ut som en mini-moské. Kupolen ger en superhäftig effekt inne i första rummet där vi tänkte ha matplats sen, eller vad vi nu har, och gör liksom hela lilla huset mycket större. Spiran torkade lite snett tyvärr men så är det ju här. Hantverk till 100% så allt blir lite snett och vint, det får man helt enkelt leva med. Själva kupolen är rund perfektion i alla fall och jag är helt fascinerad av hur mannen som gjorde den lyckades. Förstår att det är nåt inte alla byggare vågar sig på, man måste vara särskilt skolad just för kupolbygge.

Jag är kär i min lilla bubbla i alla fall och hoppas på att få sitta häruppe på taket sen som gammal tant på takterrassen och beundra allt det här. Slitet som man lagt ner både på stugan, olivplockning och djuren. Man har gjort något litet i världen i alla fall.

Utsikten från taket med små delar av Atlasbergen i bakgrunden. Underbart. Det här landet är så otroligt vackert. ♥

Sugen på lite fler härliga tunisienvyer? Kolla in dessa inlägg här på bloggen:

Till magiska Takrouna

Tillbaka till Kelibia

Puniska ruinerna i Kerkouane

Första resan till Kelibia

Nu härjar nilfeber här

Inte här hemma hos oss, men här i landet. Mygginvasionen efter senaste tidens oväder har inte varit nådig. Två personer har dött hittills, varav ena här i vår stad. Det är ju svårt att säga om hen blev sjuk här eller i samma stad som den andre, eller kanske tvärtom. Man är lika rädd ändå.

Nilfeber är ett virus och det enda man kan göra för att förhindra det är att se till att döda myggen. Vi kör med sån där grej i eluttaget och så spray, luktar fan men det får det vara värt. Tyvärr är nilfeber inget man vill vaccinera emot, på grund av kostnaderna. Kanske också för att det inte smittar människa/människa så det ses väl inte som en lika stor risk, även om folk stryker med så är det ändå lokalt. Undrar om man hade reagerat lika om detta var en vanlig sjukdom i nordeuropa?

Men, nu ska jag inte vara “sån”. Konspirationsteorier om rasism hjälper ju knappast här, jag är orolig för mina barn varav den ena håller på att tillfriskna från halsfluss och är rätt klen överlag i kroppen. Hon äter dåligt och har gjort nu ett tag och har gått ner i vikt. Inget bantande eller så, hon har bara ingen aptit. Vi testar nu med b-vitamin och funkar inte det så får vi väl söka oss till vården för det är inte normalt, tycker jag.

Men tillbaka till det här då.

Barnen ska sova hos svärmor nu i två nätter i hennes gamla hus som är tätt som en sil, och fullt med mygg. Känns lagom kul. Jag gav order till mannen om att han ska hämta dem i kväll efter att de pluggat så att de inte behöver sova där, men ifall han inte kan (vi har ju ingen bil längre) så har de fått med sig myggdödarn till eluttaget och en flarra spray, med order om att ha den där grejen påslagen konstant och alltid vara i närheten av den.

Fast ja, orolig är man ändå. Vill helst ha hem mina barn NU och helst vill jag också bo någonstans där man inte behöver oroa sig för tropiska sjukdomar utan botemedel.. Typ i Sverige.

Sverige är riktigt najs.

Till magiska Takrouna

Hejsan kompis! Ska vi ta en tripp ut på tunisiska landsbygden litegrann? Vi var ju iväg på en sväng till Kelibia för ett litet tag sedan, sedan på vägen hem så stannade vi i Zaghouan och Takrouna. Just Takrouna var väldigt speciellt (även Zaghouan med sitt romerska tempel i bergen men det tar vi en annan gång) då hela lilla orten ligger uppbyggd kring ett litet berg. Staden i sitt original utgjordes alltså av byn på själva berget som omgav den söta moskén där högst upp.

Jag blir lite sur på mig själv såhär i efterhand för istället för att fota de söta små gränderna och det så ägnade jag den korta tiden där med att fota och försöka få bilder på mig själv som inte ens blev bra. Fan. MEN, jag har några foton att visa i alla fall. 🙂 Plus lärdomen om att ta mig tid att kolla detaljer och framförallt NJUTA. Bilder på mig själv är faktiskt inte det viktigaste när man ser sånt här vackert:

Takrouna Tunisia

Här ser man de gamla husen uppe i bergen i förgrunden, och den nya bebyggelsen nedan där till vänster. Det var ett himla sjå att pusta upp hyrbilen högst upp, vi var rädda att den inte skulle orka, så brant var det! Föreställer mig förr i tiden när människor bodde här med sina djur och man kånkade på varor, oliver, hö till djuren upp och ner för berget med åsnornas hjälp.

Takrouna Tunisia

Dörren in till vad som såg ut att vara ett mausoleum.

Takrouna Tunisia

Det som jag gissar är mausoleumet. Anledningen till att jag tror att det är det är att det låg på andra sidan gränden från moskén, och denna vackra gamla byggnad hade en kupol vilket mausoléer i stort sett alltid har. Gravbyggnader är väldigt vanliga i Tunisien, och det handlar ofta om någon “helig” man eller kvinna som exempelvis var lärare i en religiös skola eller ledde en tariqah, dvs en “skola” inom sufism, islamisk andlighet. Dessa fick sen en fin byggnad runt sin grav som oftast är i anknytning till en moské, skolan de ledde (kallad zawiyah på tunisisk arabiska) eller en gravplats. På gravplatser finns det i stort sett alltid ett sånt mausoleum. Trist nog är det ofta svårt att få reda på historierna bakom dem. Denna fanns det ingen info om, kanske främst för att vi totalt missade att fråga, tråkigt nog. 🙁 Vi var helt enkelt för stressade och försökte njuta av utsikten och fikat (och fotandet) istället.

Förresten hade de vad som nog är Tunisiens finaste café där och snällt nog fick vi köpa med oss traditionellt bröd, Tabbouna, och äta därinne med olivolja och oliver. Vi var helt utsvultna så det fick bli vår lunch där i utsikten. Har nog aldrig druckit så gott kaffe, tror jag!

Takrouna Tunisia

Det här var när vi kom upp till parkeringen, och har du sett nån så söt moské någon gång? Underbar.

Jag ångrar som sagt stort att jag inte fick så mycket bilder men ungarna var åksjuka och vi hade bråttom hem så jag antar att jag gjorde det bästa jag kunde av det. Det ligger inte så jättelångt bort från där vi är så kanske man kan åka dit igen någon gång? Jag hoppas att jag får se det igen en vacker dag. Då ska jag verkligen njuta och dessutom pressa folk på info. Jag vill veta allt om den här underbara platsen alltså!

Scroll to top