Drömmar jag vill förvandla till mål

Hej på dig! Det var ju ett rätt träligt inlägg igår, men ibland måste man ju ventilera sig lite, eller hur? Tack för allt stöd, det betyder massor!

Idag ville jag snacka drömmar. Drömmar som jag vill göra om till konkreta mål att sikta på. Istället för att fokusera på framtidsångest så kanske man bör “break it down” i en liten lista på vad jag vill åstadkomma de närmaste åren. Låter inte det som en smart grej?

Här är ett par av de saker jag vill göra:

1 ) Komplettera mina betyg. Om jag ska göra om ett gymnasieprogram eller bara “lappa” med kurser vet jag inte, det får jag ta med en studievägledare på Komvux. Men jag vill ha ett snyggt slutbetyg i alla fall. Lite revansch, sådär. 😉 Plus att det såklart hjälper när man söker till högskola och så. 😛

2 ) Utbilda mig till behandlingspedagog. Jag VET att det är ett tungt jobb, men jag vill hjälpa folk. Oavsett om det handlar om missbruk eller att jobba på kvinnojour. Men med bagaget jag har i livet så dras jag till detta. Jag funderade länge och väl på vad jag ville bli när jag blir stor, gick igenom olika yrken, var inne på förskollärare ett tag (“där finns det ju jobb”) men det kändes ändå inte riktigt hundra. Sen läste jag om detta och det bara sa klick, och jag visste att DÄR har vi det! MIN grej!

3 ) Bli diplomerad kostrådgivare. För jag tycker att sånt är sjukt intressant och även här vill jag hjälpa folk. Det cirkulerar så många sjuka myter inom kost och träning som vi luras in i (för att inte tala om skumma pyramidspel och hutlöst dyra “mirakelprodukter”) och jag skulle gärna dra mitt strå till stacken här med att hjälpa andra tillbaka till en vanlig, sund kost och livsstil. Med fokus på förhållandet till mat då, som t ex överätande. Sånt jag själv dragits med.

4 ) Starta eget företag. Här har jag någon sorts tanke med att slå ihop blogg med kostrådgivning/livsstil och ens utbildning då som behandlingspedagog. Fortfarande inne på detta med att hjälpa andra, kanske med betoning på matmissbruk. Sen är detta bara en luddig tanke ännu, det handlar ju om MINST 3 år framåt i tiden. Här i denna kategori kanske man kan räkna “få ännu mer fart på mina sociala medier”? Bloggen börjar ta fart nu men Insta står still. Det var inte längesedan jag öppnade upp mitt privata konto så att man har få följare har sin förklaring, samtidigt behöver man ju såklart en intressant feed för att få följare. Så är det bara. Min feed är trist för allt är på sparlåga för mig just nu, men det måste ju få vara ok så det med. Så att jobba mer på BÅDA mina kanaler får också vara ett mål som räknas in här.

5 ) Jobba mig ur ångesten. Jag ska söka hjälp, helt enkelt. Söka mig till vården. Sen vad det blir av det, who knows. Men jag behöver hjälp efter många år av obehandlad depression och förlamande ångest med social fobi.

6 ) Bli stark! Detta jobbar jag redan på. Tränar för fullt varje dag. Jag har suttit på röven i 16 år så det finns en hel del jobb att göra med mina muskler, så att säga. 😛

7 ) Börja vandra/paddla kanot/rent allmänt få igång mitt friluftsliv. 

8 ) Ta hand om mig själv. Kanske låter konstigt att ha som mål, men det är så pass. Haha. Jag måste börja bry mig om mig själv. Egentid, presenter till mig själv, you name it. Jag har som mål att ha någon typ av icke förhandlingsbar grej bara till mig en gång i veckan. Man ska visa sig uppskattning! 🙂

9 ) Knata (eller krypa, vilket som) upp till toppen av Kebnekaise. I shit you not, det har jag som mål. Det kanske tar åratal innan jag ens är i närheten av så vältränad att jag vågar tänka på att testa, men någon gång i livet. Att bestiga ett berg, liksom. Jag har bestigit många mentala sådana, men att ta sig upp för ett verkligt måste vara en otroligt mäktig upplevelse!


Listan blev visst längre än vad jag trodde att den skulle bli, men så kan det gå när man fokuserar och verkligen tillåter sig att fundera fritt. Jag trodde jag skulle få ihop typ fyra punkter men det blev ju lite fler..! Hur realistiska är då dessa mål? För JA, jag ska ha dessa som mål. Inte drömmar. Mål att sikta mot, inte bara sitta och tänka på. Och jag tycker inte att det är så orealistiskt faktiskt. Jag startar ju rätt sent, men jag kan nog lägga manken till när jag ger mig tusan på att fixa nåt. 🙂

Tack för att du läste och ha en mysig kväll!

Är vi helt överstimulerade numera?

Uppskatta det lilla

Men hej! Ny vecka och nya tag heter det visst. Jag tar mest tag i mig själv just nu vilket känns skönt, har börjat gå ner i vikt så smått och tränar, om än ganska lite. Men jag rör på mig i alla fall. Har satt mina blygsamma mål som jag tänkte ta upp i ett annat inlägg och ja, det går framåt nu med en mycket större nypa realism och hälsotänk än förr.

Men du, det var ju inte det jag skulle prata om. Jag tappar ju tråden jämt! Så kan det gå, är helt tankspridd just nu.

Jag bara satt och tänkte igår på alla saker jag vill göra när vi flyttar. Vandra i skogen, tälta, promenera, fota allt som kommer i min väg typ, gå och simma, träna, fika.. Och tänkte på hur tomt livet känns när man inte gör en massa saker. Eller kanske när man inte gör sånt man vill. Är vi människor från rika Europa helt överstimulerade kanske? Har vi glömt bort det enkla? Kanske har det aldrig ens funnits för oss. Vi föds in i värld full av aktiviteter, lekar, leksaker, sport, TV-program, videofilmer (för mig då som är en dinosaurie), hobbies, kompisar, utelek.. För att fortsätta på det spåret. Det finns alltid något att göra för att distrahera en. TV, telefoner, hänga med i nån trendig träningsvåg, bio, shoppa, resa.. Man behöver sällan bara vara.

Kom att tänka på Zahwa, vår granne ute i byn. Eller by är ju att ta i. “Samling av ett par enkla hus” är bättre beskrivande. Numera har hon jobb på en fabrik där hon stryker kläder, men för ett par veckor sedan var hon det hon alltid är annars, en hemmafru som tar hand om sina får. Hon har några släktingar som bor nära henne, hon har sina får, höns och olivträd. Hon bakar bröd i sin traditionella lerugn (som man gjort här ända sedan romarrikets tider) och lagar mat på sin gasdrivna platta sittandes på huk. En mobil har hon såklart. En vanlig gammal Nokia.

På eftermiddagarna kan man se henne komma gåendes med sina får för att låta dem beta på olivodlingar längre bort. Bra deal, ägarna blir av med irriterande gräs och får gödsel levererat direkt. 😉 Hon kommer där knatandes med ett leende från öra till öra, och har mycket ofta sagt att hennes liv är det bästa man kan ha. Hon har sitt hus och sina får, vad mer behöver man? Säger hon och skrattar. Hennes son försöker, som så många andra tunisiska unga killar, att ta sig ut härifrån. Det finns inte mycket till framtid här om man vill ha ett jobb och inte har universitetsstudier, och till och med för akademiker är arbetslösheten enorm. Så man kan inte klandra dem, egentligen. Hon kan däremot inte förstå det. Vad kan han vilja ha där borta i Europa? Han har ju allt han behöver här? Sitt hem, sin familj, oliveträden och djuren.

Jag tycker det vore sunt att försöka hitta till någon slags zahwa-syn på livet. Att uppskatta det enkla. Inse att man kan känna sig tillfreds och komplett utan att “ha allt” eller vara iväg på äventyr hela tiden. Det är kanske det som kallas minimalism, som blivit någon slags trend hos oss. Man ska ha time capsule-garderob och “banta ner” på ägodelar. Det tycker jag låter vettigt, men det måste nog gå djupare än så. En verklig förståelse av att livet och glädjen inte är beroende av att en massa spännande saker måste hända jämt. Man kan sitta och njuta av solen på sin balkong en helt vanlig vardag, utan en krona i plånboken och ändå känna att livet är ju himla fint ändå. Att jag har ju allt jag behöver, precis här.

Vad säger du om det här? Är du bra på att stanna upp och uppskatta det lilla och enkla i livet?

Drömmiga medelhavsverandor

Åååh Pinterest, du har ihjäl mig! Hjälp, så mycket fint man kan hitta. Särskilt kär verkar sidan vara i Medelhavet, men det är ju inte så konstigt. 😉

Jag har kollat runt på inspo till verandan och måste ju dela med mig av allt det vackra. Även om vår veranda med stor sannolikhet ligger en hel del år i framtiden så nog får man väl drömma..?

Mexikansk veranda

Mysig och färggrann veranda i hacienda-stil, där skulle jag verkligen kunna sitta och njuta!

takterrass

Underbar takterrass i jordnära, enkla färger. Hoppas att vi också ska få äran att ha en takterrass, där man kan sitta och spana ut över alla odlingar och bergen mot norr.

veranda

Enkelt och mysigt! Den här verandan med inbyggd soffa (även rätt vanligt här i Tunisien) går inte av för hackor den heller.

veranda

Hög mysfaktor här med all grönska. Den här kan man ju lätt få till även i Sverige. 🙂

Eller vad sägs om denna dröm i blått och vitt? De här färgerna är ju dessutom traditionella tunisienfärger. Definitivt nordafrika/mellanöstern-inspo i detaljerna här, som de söta blå borden framför soffan. Underbart!

mönstrat golv

Den här tog jag med av rätt uppenbara anledningar tror jag. Alltså kolla golvet! Perfektion med både mönster och färger.

Den här blev en favorit. Rotting, mönstrat golv, trä, orientalisk lykta… Varma färger som bryts av med allt det gröna.

kakelplattor

Ingen sådan här lista är komplett enligt mig utan lite kakelkärlek! Är det något man kan här i Tunisien så är det just kakel. Många hundra års tradition av handmålad skönhet och ja, man inreder fortfarande med det. Det är ju något som ger värme i sig, som ett konstverk inbyggt i huset. Man har det i kök, badrum, på verandaväggar, husväggar på utsidan… Traditionellt kakel förskönar det mesta här när det gäller inredning.

Så, det var allt för idag av Pinterest-inspo. Hoppas du såg något du gillar eller åtminstone fick njuta av lite ögongodis! 🙂

Och du får såklart hemskt gärna följa mig på Pinterest så får du se ännu mer mysig medelhavsdeko och annat relaterat till trädgård, hus och hem. ♥ 

Man kan ju bara vara sig själv och ingen annan

Hallå där, du som duger precis som du är! Ungefär det borde jag lära mig att säga till mig själv också, och mena det. För såklart duger vi som vi är. Vi behöver inte låtsas vara någon annan, eller låtsas att vi har en annan livsstil än den vi har, för att passa in.

Den viktigaste människan att imponera på, är dig själv. Ingen annan har ett skvatt att göra med hur du lever, och du behöver inte någons godkännande. Vad är det man ska passa in i egentligen? Hur vi “ska” leva á la sociala medier?

Lever du inte som dagens kändisar? Dvs instagrammare, youtubers, bloggare…

No problems.

Du är helt finemang precis så som du är. Ändra dig inte för någon och känn inte press att låtsas vara någon eller något du inte är. Livet är för kort för sådant. Trust me. Det är inte värt det.

Pöss!

 

Scroll to top