Dags att inse nu att kaloriräknande är skräp för mig

Varför man inte ska räkna kalorier
Hur kan man njuta av sånt här till exempel, när det enda man tänker på är kalorier? Nä. Och man blir ju inte nödvändigtvis rund som tomten bara för att man inte räknar.. 😉

Hejsan svejsan! Nu kommer ett sånt där VIKTigt inlägg igen. Höhö. (Jag vet, jag är torr så det dammar om det..) Men skämt åsido. VAD GÖR JAG MED MIG SJÄLV sitter jag nu här och tänker efter att än en gång raderat alla mina “gå ner i vikt”-appar. Jajamän, du läste det i plural, ty jag hade inte bara en app som dikterade för mig om jag fick äta eller icke.

Inte direkt ett sundhetstecken, va?

Jag har åter igen suttit hungrig om kvällarna och drömt om mat, åter igen svullat tills jag mått illa, åter igen tvingats inse att jag efter månader fortfarande väger exakt samma som när jag började. Kaloriräknande är bara en enda stor jäkla dragkamp mot mig själv och jag orkar inte med det mer. Jag gav det ett till tappert försök, och det fungerade till en början. Jag började gå ner i vikt och jag hade inte den där paniken som jag känt innan. Men sakta kröp det tillbaka och sen var den onda cirkeln igång igen. Äta alldeles för lite – gå ner i vikt – fortsätta äta alldeles för lite – tröttna – svulla – gå upp det lilla jag lyckats gå ner – äta alldeles för lite. Om och om igen.

Varför man inte ska räkna kalorier

Förutom det faktum att det ger upphov till rena rama tvångstankarna för väldigt många, så finns det lite fler anledningar till att strunta i att kaloriräkna. Som till exempel:

1 ) Man kan inte veta exakt ändå vad man behöver om man inte gör svindyra tester. De flesta av oss gör ju inte dessa utan litar på vad tabeller och hemsidor på nätet säger att vi behöver, fast de inte vet ett skvatt om våra kroppar.

2 ) Kalorimängden i livsmedel som står i apparna och de som står på förpackningarna kan vara rätt mycket åt sniskan. Man kan få i sig mycket mer än man tror. Även där kan man helt enkelt inte veta.

3 ) Kaloriräknande kan ge upphov till andra osunda beteenden, så som att man äter vad som helst, bara det passar i “budgeten”. Dvs man föredrar ofta mat som är näringsfattig för att det har lägre kalorimängd. Tänk färdigmat, pulversoppor och liknande. Och hur många gånger har jag inte hellre valt kakor istället för frukt, för att det passar? Mitt näringstänk åker helt enkelt ut genom fönstret när jag räknar kalorier, för jag blir besatt av allt jag undermedvetet tror att jag inte får äta, och så ser jag till att klämma in det i min budget även om det innebär att jag inte äter riktig mat på hela dagen. “Men jag kan äta tårta och ändå gå ner i vikt! Jippie!” Suck.

4 ) Man lär sig att strunta fullständigt i kroppen och dess behov. Att ignorera sig själv och strunta i sig själv är en form av självhat, och det är aldrig nyttigt.

5 ) Man dödar bokstavligen all glädje som mat och ätande innebär.

6 ) Man är förmodligen fast med räknandet resten av livet. Om inte permanent, så av och till. Jag har under mina år som professionell bantare (haha) aldrig sett EN ENDA som nått målvikten och håller sig där utan att fortfarande räkna och logga all mat hen äter. Och då har jag hängt i dessa forum i många år. ALLA som håller den nya vikten, fortsätter räkna kalorier och är inställda på att göra det livet ut. WTF, är väl min reaktion. Jag kan inte leva så..!

7 ) Kaloriräknande tar knappast hand om problemet bakom viktökningen. Det är lite som att sätta på ett plåster på ett brutet ben.

Jag fick i alla fall en hel uppsjö av råd och stöd från andra medlemmar i HASfit-gruppen på FB, och många är det som är i samma sits som jag men som lyckats både ta sig ner i vikt, hålla den, träna och må bra med sunda matvanor. Med sunda matvanor menar jag alltså vanor fria från tvångstankar och skam. Gemensamt för dem alla är att de tänker på näring, mättnad, att unna sig, balans, träning och att ge tusan i vågen. Så jag förmodar att jag har mina svar där! Plus stöd från människor som till 100% vet hur jag känner det och visar att det går att bli bättre. Både att bli fri från bantningsmentaliteten och att få bättre hälsa. Jag behöver nöta in i huvudet att bara för att man slutar räkna kalorier så betyder det inte att man slutar bry sig om sin hälsa. Någonstans på vägen har jag lyckats fläta ihop dessa två saker, och det är inte rätt.

Anyways, det var min lilla söndagsuppsats/novell.. 😉 Om du orkade läsa ända hit; TACK! Du är snäller, du. Önskar dig en finfin söndag!

Ångest, hat och avklarat träningsprogram

Morgonmood. Försöker peppa mig inför dagens styrketräning. Går sisådär.

Hej du! Fint att du kikar in! Har tyvärr varit seg på bloggfronten för JEKLAR ANAMMA vilken ångest jag har haft. Bläk. Det började så fint med att jag fick hatfulla kommentarer på FB (kort sammanfattat så ska jag som är “vit kolonialist” dra ifrån Tunisien och och och). Det kusligaste var att hon skrev att hon “följt mina inlägg under lång tid” och det var rätt skyhög creepyfaktor på det, tycker jag. Det var nästan värre än hatet jag fick, faktiskt. Jag panikstartade en ny profil och ska nu stänga ner min gamla, för shitt pomfritt vad otrevligt det är egentligen att nån främling kan sitta där med sin illvilja och se vad man skriver och gör.. Så jag ska från och med nu vara försiktig med grupper och ha tajtaste sekretessen på min profil. Jag ÄR rätt nojjig kring det här med att vara offentlig på internet som man ju märker av att jag inte bloggar i mitt riktiga namn, då många muslimska kvinnor får ta emot oerhörda mängder med skit från tangentbordskrigande rassetroll som känner sig kränkta av att en kvinna med slöja tar plats, men detta var alltså en av oss så att säga som hoppade på mig. Är fortfarande chockad. Fast nu har det gått över i sympati för det är uppenbart att människan är bitter.

Hur som, denna lilla episod kastade in mig i 3 dagar av ångest. Darrningar, kramper, muskelsmärtor, ryckningar, hjärtklappning och så vidare. Totalt ologiskt för vem bryr sig om vad någon främling tycker om en? Men så fungerar ju ångest. Det kan triggas av vad som helst, ibland behövs det inte ens något som utlöser den överhuvudtaget. Nu mår jag bra tack och lov och det leder till min nästa grej ju.. *Trumvirvel*… Jag har gjort klart mitt träningsprogram! 5 veckor av cardio och styrketräning är nu DONE. Jag känner mig riktigt stolt! Jag missade ju ett par dagar där i och med ångesten (muskelsmärtor, kramper och spaghettiben är inget vidare att träna med) men jag har hållit mig till programmet i övrigt. Känns så kul! Så kul faktiskt att jag ska köra en runda till. De ger oss ju nytt schema varje månad så man behöver aldrig upprepa helt, vilket gör att man såklart kan köra ett par rundor i samma program innan man går över till ett nytt. Efter detta kanske det blir muskelbyggarprogrammet, vi får se. 😛

Vikten har inte förändrats nämnvärt (-1 kg) men lo and behold; min gamla BH passar inte längre. Så att jag sett förändringar i spegeln har INTE varit inbillning. Hur jag mår, hur mycket starkare jag känner mig och hur kläderna börjar passa (eller inte passa!) är bra mycket mer roligt än att stirra på en våg, så jag är nöjd! Rent kostmässigt har jag också gjort framsteg. Kanske max 1 coca cola i veckan, försöker tänka på protein och att få i mig så icke processat som möjligt. Inte för att jag tycker det är fel, utan för att jag har märkt att ju mindre sånt jag äter, desto mindre sånt blir jag sugen på. Så det hjälper ju såklart när man vill komma i form och få kontroll över ätandet. Med kontroll menar jag “sluta överäta” och inte “råbanta med miniportioner”, just to be clear. 😉

Så, här är vi nu. Nya månaden på programmet har precis startat och jag kämpar vidare. Tjohoo! 

Delade magmuskler (Rektusdiastas)

Delade magmuskler rektusdiastas

 

OBS! Jag skriver detta ur mitt perspektiv, dvs som morsa med mammamage. Rektusdiastas kan dock även de ha som aldrig varit gravida, även män. Ville bara förtydliga detta innan jag börjar. 🙂

 

Hej på dig! Hoppas du har en fin morgon. Jag sa ju i det här inlägget att jag ville prata om delade magmuskler, dvs rektusdiastas. Delade magmuskler är alltså precis vad det låter som, att magmusklerna (själva “magrutorna” där fram) delat på sig i mitten till följd av t ex graviditet. Jag var en av de som drabbades och jag hade ingen aning om då vad det var (hade inget internet på den tiden) utan tänkte bara att detta konstiga måste ha varit från graviditeten, men jag tränade på som vanligt.

Jag fick inte reda på detta förrän för ett par år sedan när jag läste runt på lite olika sidor om styrketräning. Det är inte direkt ett ämne man snackar om vitt och brett men har man tur så hamnar man på en kvinnoinriktad träningsblogg och får se att även mammor räknas. Säger jag lite syrligt, men oftast så känns det som om träningsvärlden riktar sig till 20-åringar och då främst män.

Rektusdiastas kan vara olika “allvarligt”, vissa får bara litegrann som läker ihop snabbt och kan i princip träna på som vanligt och andra får ett rejält gap och måste opereras, även fast det verkar vara sällsynt att det blir så pass mycket. När det delar sig försvinner ju musklernas skyddande “vägg” framför de inre organen, så basically betyder detta att det är en öppning mitt på magen rakt in, och enda skyddet är hud och hinnor. Därför måste man vara lite försiktig när man varit gravid och ska börja träna.

För min egen del så upptäckte jag detta underliga genom att min mage inte gick inåt när jag gjorde situps, utan reste sig som ett vinklat tak. Ena sidan lade sig lite över den andra dessutom. Ja, det låter äckligt och det såg lite äckligt ut också. Just därför ska man INTE göra situps och liknande övningar när man har detta för då riskerar man att göra det värre. Det visste ju inte jag men som tur var så var jag så lat så jag tränade rätt sällan, haha. Nu, cirka 15 år senare så går magen inåt igen när jag spänner den, så jag antar att den läkt med tiden. Givetvis kan jag göra det bättre genom att träna core på rätt sätt, och jag vet att min bukfetma inte direkt hjälper, men ja, det kan gå tillbaka av sig självt. Men hade jag vetat att jag kunnat hjälpa till och få det gjort snabbare och kanske därigenom stärkt hela min core så hade jag gjort det. Nu är jag superklen kring midjan och har en rätt taskig hållning också. Detta ger såklart andra otrevligheter som ryggvärk.

Som sagt, detta är vanligt och inget att bli rädd för eller skämmas för, och det går att träna bort, OAVSETT hur längesedan det var du fick barn! Det är ju toppen. Spelar ingen roll om du är mormor vid det här laget, det går att träna bort delade magmuskler.

Så, lite mer info och resurser då. Här kan du läsa mer med illustrationer (hittade inga bilder att använda här i mitt inlägg och jag vill inte vara en bildtjuv, så..) och så har du ett träningsprogram för 28 dagar här som du kan följa för att träna upp mammamagen igen. Där finns även info om vilka övningar man absolut INTE ska göra om man precis fått barn eller om man har rektusdiastas.

Vill man ha ytterligare info och kanske till och med ett komplett (!) gratis träningsprogram anpassat för detta för hela 12 veckor så kolla in Breaking Muscle. Där finns också en video som demonstrerar hur man kollar själv ifall man har delade magmuskler. Som sagt, har du det så ingen panik!  Det är bara bra att du upptäckt det isåfall så du slipper kasta bort tid och kraft på träning som inte ger något och istället kan fokusera på sånt som verkligen är effektivt.

Hoppas du fick lite info här och att jag inte skrämde någon.. 😉 Huvudsaken är att man vet att det går att läka ihop, även om det gått lång tid. Det är inte heller farligt som sagt, även om det kan kännas lite läskigt när man känner sig supersvag kring midjan eller när man faktiskt kan sticka in fingrarna i magen. Haha, ok, jag ska sluta. 😉

Ha en fortsatt fin dag och glöm inte att alla magar är perfekta som de är, även våra gosiga mammamagar! 🙂

Vikten och veckan som gått

Hallå där kompis! Okej, så jag vet att det inte är söndag men i vår utmaning inne på Sparkpeople så löper veckan torsdag-torsdag, så jag väger mig och kör en liten analys av hur det varit då.

Träningen

Jag kör ju HASfits nybörjarprogram som DEFINITIVT är utmanande, men det låter mig ändå anpassa där jag måste. Ibland får jag byta ut dagar beroende på, jag kör t ex inte så väldans gärna ett 30-minuters pass med cardio när jag är askrampig i benen och har ont, så då tar jag en träning från någon annan dag. Ingen fara, allt handlar om att få det att funka för en, som Coach Kozak säger så ofta i sina videos.

Jag är nu inne på vecka 3 i detta 5-veckorsprogram och förutom att det är gratis så är det som sagt också väldigt smidigt att följa. Man kan hänga med på deras app om man vill eller köra via datorn som jag. Programmet ändras för varje ny månad så även om man fortsätter med detta så får man ett nytt schema, vilket såklart är trevligt. Det är anledningen till att jag slutade med mina förra träningsprogram, det blev så förbenat trist! Här är det något nytt varje dag och man mixar mellan cardio, styrka (även cardioträningen innehåller förresten vissa element av styrka) och stretching och har två vilodagar i veckan. Som du ser så går man bara in på deras hemsida, kollar vilken dag man är på och kör! Dagens träning är highlightad i gult så ingen tvekan där om vad man har att göra.

hasfit

En annan otroligt positiv sak är att HASfit har ett eget community, en FB-grupp kallad HASfit tribe där man kan dela med sig av framsteg, ställa frågor eller snacka om dagens träning. Varje månad startas en tråd som heter Foundation Fanatics för oss som följer nybörjarträningen så där kan man checka in med att man gjort dagens video, peppa andra eller om man helt enkelt behöver pepp själv! Det är ju också det som är lite kul, alla gör samma video eftersom det är tränarna som väljer ut månadens program.

Men, träning behöver ju stöd i köket, så..

Maten

Jag klockar in på 1890 kalorier om dagen (ingen svältdiet alltså) de veckor träningen är lite kortare, och så mer då det är längre videos. Jag räknar ut detta vecka för vecka för att få så korrekt siffra som möjligt eftersom jag är oerhört pinsamt inaktiv. Jag har alltså inte “råd” att slarva. Detta sker med Sparkpeople så det är absolut inget som är jobbigt, jag bara räknar ut längden på mina träningspass den veckan och loggar det i en ruta, så räknas kalorierna ut automatiskt. Jo, jag vet att detta inte är en hundraprocentig vetenskap, men man kan i alla fall få en uppfattning. “Nära nog” brukar räcka, faktiskt.

Jag äter som vanligt men tänker lite mer på protein och grönsaker än innan. Inget överdrivet, bara försöker få i mig mer av det när jag kan. Jag har inte tagit bort socker (förutom att jag ersatt coca cola med cola zero) och jag lagar fortfarande gärna mat i smör.. 😉 Däremot så väger och mäter jag sånt som mjölk, pasta, ost osv. Utmaningen är mer kring mitt småätande som faktiskt kan bli tvångsmässigt. Ofta blir jag som i någon “eh, fekk it”-trans när jag ätit lite för mycket och så spårar jag ur totalt. Därför gillar jag detta: “Om du fått punka på däcket till bilen så kliver du ju inte ut med en kniv i handen och slashar resterande tre däck, bara för att”. Lite så försöker jag tänka. Om man gör något som man inte känner sig nöjd med så är det logiska att försöka göra det bättre, inte värre. Dvs sluta smaska och återgå till planen!

Vikten

Jag har gått ner nåt kilo nu sedan jag började logga (någorlunda) noga för kanske 3 veckor sedan, målet för oktober var att komma ner till 98.5 och nu ligger jag på 99.3 så vi får se hur det går. Jag har precis nu startat en utmaning inne på LoseIt som ska hålla på i 6 veckor, där är målet att komma ner under 97 kg. Så verkligen inget hysteriskt eller orealistiskt. 97 kg är dessutom gränsen mellan övervikt och fetma för mig så det vore lite roligt att nå den milstolpen även om jag egentligen inte fäster någon större vikt vid BMI annars.

Lite bilder också bara för att

Nu är det ju så att vågen är ibland en riktig sopa på att tala om hur det går för en, så jag tar foton, tänkte jag. Nu var jag inte så clever att jag tog bilder innan jag började träna, så dessa är från idag och jag är inne i vecka 3 i programmet som sagt. Jag tar också bilder med linne bara för min egen skull men de visar jag ju inte här. 😉 Men då det är kul att se hur det ser ut även MED kläder så här har vi mina bilder då på “före”..

Viktnedgång fitnessresa

Som du ser så är jag väl inte enorm direkt, men heller inte där jag vill vara, både utseendemässigt och på fitnessnivå. När jag ser dagens bilder tänker jag att jag ska snacka om delade magmuskler också (rektusdiastas), och förmodligen nåt inlägg om att acceptera och faktiskt gilla sin kropp, mammamage och allt, nåt jag vet att vi är många som kämpar med. 🙂

Men, sådär ser läget ut nu! Återkommer nästa vecka för att snacka om vad som hänt, förhoppningsvis kommer jag ner under dagens vikt i alla fall. 😛

Scroll to top