Elaka ungar slipper jag så gärna

Här har ni nåt att garva åt!

Hej på dig! Är lite smått butter idag faktiskt. Åter igen fick man en påminnelse om varför det är en bra idé att hålla sina barn utanför ens blogg och sociala medier. Några av tjejernas killkompisar i skolan har nämligen upptäckt hur roligt det är att gå in och stalka på MIN instagram för att hitta bilder att garva åt och pika mina döttrar för. Jag har inga konstiga bilder, inga knepiga selfies eller foton på kidsen. De typ 2 gamla bilder jag hade fick jag ju snällt ta bort när de ringde hem från skolan och bad mig radera och blocka en massa klasskompisar som alltså hade det roligt åt mina foton.

Jag som vill ha min Insta öppen och som en följeslagare till bloggen, har fått ta bort min länk i bion plus att jag förmodligen får ha den stängd nu ett tag. Inte direkt kul. Såklart värre för tjejerna, så jag stänger den givetvis. Men visst blir man lite lätt tjurig för det.

Jag vet inte om de har hittat till bloggen än och isåfall så får jag hoppas att de använder Google Translate här så de får se hur respektlösa jag tycker att de är. Hem till mamma för lite uppfostran, för den verkar ni ha missat någonstans på vägen!

Anyhoo, är nu glad över mitt beslut (som senare barnen hållit fast vid) att inte låta barnen vara en del av mitt bloggande eller mina sociala medier. De är sina egna personer och jag tycker att är de för små för att förstå innebörden av att vara med på en massa bilder öppet på nätet så är det NEJ för mig, och sen när de väl är stora nog att fatta och säger att de inte är okej med det, så är det såklart fortfarande NEJ. Mindre risk för att bli retade av elaka ungar och annat mindre kul, även fast elakingar såklart kommer att hitta något oavsett som de kan pika om. Bland annat då mina tråkiga, icke spännande vardagsbilder. Suck.

Tordagstankar – Att se andra för de människor de är

Bjussar på en bild jag inte blev nöjd med. Men who cares? Jag duger ändå. Precis som alla andra.

Godmorgon på dig kompis! Jag sitter här och filosoferar lite.. Jag tänkte på det här med skönhet och “att vara snygg”. Är det viktigt egentligen? I vårt samhälle är det ju det. Nu ligger detta såklart i betraktarens öga men jag tror ändå de flesta har vissa saker gemensamt i och med vad de anser vara just snyggt. Jag tycker det verkar rätt viktigt att se ut på ett visst sätt faktiskt. Skönhetsnormer ändras hela tiden men det som alltid är detsamma är hur utseendefixerat vårt samhälle är. Det kan man kanske inte ändra på, men man kan i alla fall börja med sig själv, hur man ser sig själv och andra.

När jag tänker på mig själv så är jag ofta sjukt självkritisk och känner mig allt som oftast ful. Helt ärligt så stackars den som ser mig utan slöja och smink. Typ så tänker jag om mig själv. Inte så snäll mot mig själv där. Samtidigt märker jag att jag vidgat mina egna vyer rejält när det gäller andra. En människa kan vara alldeles vansinnigt vacker även om denne inte faller inom mallen för vad som ses som snygg.. Men finns det en fin själ därinne så lyser det igenom = personen är vacker. Hänger du med? Det blir som ett ljus liksom som lyser igenom och man dras till personen. Å andra sidan kan någon som har ett fotomodellfejs bli riktigt ugly om denne har en elak personlighet. Då spelar det ingen roll hur hen ser ut, om illviljan finns där i ögonen, då förstör det allt.

När jag var yngre var jag väldans “picky” när det gällde andras utseenden men inte nu längre. Jag tror att man lär sig med åldern att se människan som helhet och att uppskatta andra mer, och se djupare än det allra ytligaste. Det är skönt faktiskt, även om utsidan aldrig är det viktigaste egentligen men att verkligen kunna se människor för de personligheter de är istället för att definiera en vacker människa utefter hur hen ser ut, känns riktigt bra.

Antar att det är en naturlig resa för de flesta genom livet, att man blir mer ödmjuk och att ens definition av skönhet förändras till att inkludera mer än typ ansiktsdrag eller kroppsform. Jag känner i och för sig en person som närmar sig 70 och knappt tål att prata med folk som hen anser fula, dvs inte fotomodellsnygga. Så denna typen av insikt (att skönhet verkligen kommer inifrån) är inte alla förunnat tyvärr! Jag kan inte tänka mig att gå igenom livet så, att bara se ytan och döma ut folk efter det. Känns så bittert och snävt. Men alla är vi olika, antar jag.

Vad betyder skönhet för dig? Är det viktigt med utseendet, och att liksom “passa in i mallen”?


Ytterligare torsdagstankar & updates:

Idag är det världspastadagen, minsann! Dags att fira med spaghetti.

Vi kanske har biljetter fixade till i sommar. Nervöst. Det vore isåfall direktflyg vilket vore det absolut bästa med tanke på de stackars katterna.

Vi håller på med kupolen nu på lilla huset på prärien (olivodlingen). Vi tänkte att det vore bra att fixa det innan vi flyttar så vi inte lämnar stugan med ett enormt hål i mitten av taket. Ingen annan kommer ju fixa med det när vi är borta så lika bra att vi får det gjort istället. Kupoler byggs inte av vem som helst här, det är ett gammalt traditionellt byggsätt och kräver en som är skolad i det. Så det har ju inte varit lätt att hitta en sån nisse i en stad där man i regel bara ser kupoler på moskéer eller gamla byggnader från 1800-talet. Man bygger liksom inte så längre här där vi bor. Men äntligen hittade vi ju en som kunde så nu är det på G.

Ha en finfin torsdag!

I en värld av mansgrisar

Mansgrisar

När jag var en liten plutt i högstadiet var skiten redan igång, och man trodde det var normalt. Sånt man fick stå ut med som tjej.

 

Hej! Positiv titel på inlägget, va? Jag har svårt att vara positiv just nu faktiskt. Om jag ska vara helt ärlig så är jag rosenrasande, uppgiven, trött, äcklad.. Så många känslor. Why, you may ask? Jo, för att mina döttrar kom hem häromdagen och sa till deras pappa att han måste komma och hämta dem varje dag från skolan för det kör förbi äckliga män och slänger slängkyssar och har sig. MEDELÅLDERS MÄN. Illa nog oavsett, men va fan på ren svenska?! Dottern är 15 år!

Men så är det ju som tjej och det får man lära sig tidigt. Jag har ändå kunnat skydda dem rätt långt men nu är det alltså dags att berätta för dem hur världen verkligen ser ut. Jag kommer inte att berätta om alla mina upplevelser, både för att de är för många och för att de helt enkelt inte behöver veta allt. Men det är dags att förklara detta med att inte gå ensam, att nycklar kan agera vapen, att man aldrig ska skämmas som tjej om man blir utsatt för nåt, att det aldrig är ens eget fel eller att man “ber om det” för att man är klädd på ett visst sätt. Och så vidare i all sorglig oändlighet.

Vi har redan haft snack om kroppen och att INGEN har rätt att peta på en om man inte vill, att “-pojken bara tafsar/slår dig för att han är kär i dig” och “-pojkar är pojkar!” är skitsnack som folk kan stoppa upp nånstans. Så nu får vi ta detta då med att man som tjej får se upp, för man vet aldrig. Maktstrukturer, machokultur och patriarkat. Sånt här tråkigt elände man önskar att ingen tjej skulle behöva vara medveten om. Jag tänker inte göra dem paranoida men jag tänker i alla fall svara på deras funderingar. Det är tydligen slut på att linda in världen i ett rosaskimrande fluff. Nu är det upp till mig att hjälpa dem hantera sånt och försöka guida dem till att bli kvinnor som vägrar ta skit.

Så himla trött på detta är jag. Är inte ute i svängen längre så blir själv inte utsatt, men har sett tillräckligt med sexistiskt, förtryckande elände under mina unga år. Fått höra indirekt att sånt fick jag ju ta, jag som såg bra ut och klädde mig så som jag gjorde på den tiden. Och man trodde ju på det! Det var inte kul, men tafsandet och eländet var ju ändå lite mitt fel. Precis vad jag vill att mina kids ska förstå; det är ALDRIG tjejens fel.

Hade önskat att mina ungar kunde slippa bli behandlade som köttbitar på en marknad och känna sig äcklade och rädda, men nej.

Detta är ju trots allt vår verklighet.


Mer läsning: När killar får göra vad de vill

Såhär lågt har vi sjunkit

Niqabförbud i Danmark
Hon där längst fram är tydligen en säkerhetsrisk.

Aaaah. Jag sa till mig själv att tagga ner lite när det gäller politik och “in your face”-åsikter och inlägg här. Men detta kan jag inte släppa. 

Jag vet inte om du sett det men det har just blivit olagligt, ett brott, att ha på sig ansiktsslöja i Danmark. Nu har första kvinnan blivit bötfälld. Inte bara är det i sig sjukt provocerande, men det faktum att HON blev överfallen av en annan kvinna som slet av henne hennes ansiktsslöja men sen blev den som fick straff av polisen, det får mig att må illa alltså.

Smaka på den. Offer för ett överfall, polisen tillkallas, offret får böter och blir tvingad att ta av sig ansiktsslöjan eller lämna platsen. 

Jag kan inte ens föreställa mig hur tillintetgjord denna kvinna måste ha känt sig. Sparkad på från alla håll. 

Man kan tycka vad man vill om att täcka ansiktet, men gillar man klädeslagar för kvinnor så kanske man bör påminna sig om att man inte ska ta sina egna friheter för givet! Och vad en själv anser om andras kläder spelar överhuvudtaget ingen roll. 

Jag tycker detta är jätteläskigt och det skickar mycket tydliga signaler till minoriteter. Till oss som är muslimer säger det med all tydlighet att det som ser muslimskt ut är inte välkommet. För det här gäller ju inte bara ansiktsslöja utan även vanlig sjal är ju på tapeten då och då att man vill ha förbud. Jag undrar varför det ska vara så svårt att bara låta alla välja själva och leva sina egna liv?

Scroll to top