När mörkret smyger sig på

Depression ångest

Trött. Men det blir bättre snart.

 

God morgon Hoppas allt är bra med dig, du som är härinne just nu och hälsar på. Tack för att du tar dig tid till att läsa mina snurriga tankar. Det uppskattas verkligen.

Jag har kommit in i nåt nattsvart suddigt klet just nu känns det som. Katastroftankar, oro inför vår framtid, jag tar åt mig av alla andras problem och gör dem till mina egna, oroar mig för andra så jag nästan spricker. Känner helt ärligt vissa ögonblick att… kan man inte bara få slippa det här? Jag vill få ro någon gång. Den där punkten när allt rinner över, den tar sig närmare och närmare för varje mörk tanke. Då menar jag alltså rinner över som i “går in i väggen så illa att bara intensiv vård kan få ordning på det”.. Jag har inga självmordstankar eller så, det behöver ingen oroa sig för.

Leva med ångest

Och det var dagens uppdatering. Beklagar att den inte var roligare, men bloggen är en del av mig, även de mörkare kapitlena, och jag är glad för varenda en av er som läser och delar detta med mig. Jag tänker som så att jag kommer ur även detta. Även det här kommer att gå över. Jag har haft enorma hinder framför mig innan, och kommit över vartenda ett. Då var jag dessutom yngre och visste absolut ingenting om livet, men jag klarade det. Så, som man säger; this too, shall pass. Och hur mörkt det än känns, och hur läskig framtiden än ter sig, så är jag inte ensam.

Hur var din helg då?

Ångest och bloggbekymmer

Hejsan där! Regnar det på dig? Det får jag väl hoppas ändå. Räcker med torka och bränder nu.. Här har vi det hett som vanligt men värmeböljan nådde även Nordafrika vilket känns. Inte ens AC:n rår på det alla dagar.

Hur som haver. Är i lite av en grop just nu, så att säga. Det kommer och går, det där med måendet. Extra sunkigt känns det ju eftersom gubben inte är här, men det är sånt man får ta i livet. Jag är i alla fall på det klara med att oavsett så måste JAG flytta i vår. Jag kan inte vara kvar här. Jag måste söka vård och ta hand om mig själv nu efter att ha stretat emot min egen vilja i 15 år. Det tär på krafterna.

Sen det här med bloggen då. Jag vet att man inte ska stirra sig blind på statistik men min bounce rate har ökat sedan jag bytte format på designen. Kort sagt, sedan jag bytte från hela inlägg på framsidan till utdrag som man måste klicka för att läsa hela inlägget, så är ni mer kortvariga på sidan. Det är ju trist tycker jag. Det har ökat med 3% vilket kanske inte är direkt omvälvande men jag stör mig på det, haha. Jag har ännu inte fått tummen ur för att köpa nytt tema (jag tänkte faktiskt investera i det i år) så jag funderar på om jag ska ta och byta till ett annat jag hittat så länge som verkar ge mig det jag behöver på ett ungefär. Att ni liksom studsar bort härifrån är ju inte så kul. Vet att den här typen av layout inte är så poppis i Sverige som i exempelvis USA så att ha det är en chansning. Skulle vilja kalla det för ett #fail faktiskt. 😉

Så det är söndag idag. Ja, jag var tvungen att kolla på datorn för att se vilken dag det är. Jag sätter igång imorrn om jag bestämmer mig för att ändra runt, så förvarnar nu ifall Le Blog ligger nere imorgon då. 🙂

Tjingeling!

Bubblare på Besökstoppen och ångest

Hej där i värmen! Lördag idag tydligen och det är jag tacksam för. Varför? Jo för igår blev en riktig ångestdag. Bortdomnad hjässa, ansikte, skakningar.. Urk. Det bara startade och när jag väl började känna mig så, så vart jag såklart orolig och nojjig och så kom hälsoångesten på besök. Vilket i sin tur gjorde allt det andra ännu värre. Nåt som jag är medveten om så jag försökte mitt bästa för att “stoppa tänket” så att säga.

Gick väl sisådär.

Jag var till och med rädd för att gå och lägga mig för jag tänkte att jag kommer ju dö… Men ja, jag lever ju fortfarande tack gode Gud. Känner mig inte lika bortdomnad idag i alla fall, och är väl lite lugnare. Men skrev ett panikartat meddelande till gubben min på Messenger vilket jag såklart ångrar. Vad ska han kunna göra som bor i Sverige, liksom.. Det enda jag lyckades med där var väl att ge honom panik, stackarn.

Men men, bara att ta nya tag idag då. Och roligt nog så såg jag att jag är med på “bubblare”-listan på Besökstoppen! Kanske inte det coolaste här i världen men ändå kul. Du vet, när man mår lite skit så får man faktiskt greppa efter halmstrån, så att säga. 😉 Tyvärr verkar admin bakom sidan ha tagit semester på obestämd tid så min skärmdump är inte uppdaterad, men men. Kul att se ändå eftersom det bara var ett par dagar sedan jag satte in koden i bloggen.

 

besökstoppen

 

Så det får bli dagens lilla morot, har jag bestämt. Keep on blogging, liksom. 🙂 Och du har väl inte missat min lilla vlogg jag lade in igår där jag snackar om veckan som varit med intuitive eating?

Ha en fin helg!

Ångesten, resan och längtan efter något annat

God dagens! Hoppas ni har en skön fredag, det försöker i alla fall jag lyckas med. 🙂 Vad kul att se att ni hittat tillbaka hit så snabbt efter att jag varit väck, plus att det som sagt varit en stadig ström läsare här varje dag trots bristen på inlägg. Jag får väl villigt erkänna att det är en av “the perks” med att blogga på egen WordPress, för det har jag inte sett tidigare. Alltid när man tar bloggpaus så åker statistiken ner i botten men inte nu. Av någon anledning (hej Google och sjysst SEO) så hittar folk hit. 🙂

Men det var ju inte det jag skulle prata om! Alltid kommer jag in på andra spår, haha. Jag skulle ju snacka om resan och om min sverigelängtan som nu blivit ännu värre. Why? Förmodligen för att min månad där var helt underbar och för att min gubbe är kvar där för att jobba.

Hjärtesorg

Med andra ord så är jag än mer angelägen om att flytta, och har ännu mer ångest här. När jag reste började jag böla ögonen ur mig på Bromma flygplats (vilken söt liten flyplats förresten!) och fortsatte att böla när vi sedan lyfte från Bryssel. Det var liksom hejdå till kära Europa.. och sen när jag kom fram och såg barnen på flygplatsen så säckade jag ihop totalt. En konstig känsla av lycka (mina barn!!!) blandad med en hjärtskärande sorg och vetskap om att nu fortsätter ångesten, och det ännu värre eftersom mannen inte är här.

Drömmar om Sverige

Så man kan säga att vi står väl i startgroparna nu till att flytta. Förhoppningsvis. Mannen min söker jobb i Sverige och håller på att fixa lite “formaliteter”, och jag har kontaktat den skola vi hoppas att barnen kommer in på för info om hur man går till väga. Ungarna kan ju svenska men i praktiken så gäller det nog för dem som för andra invandrare, eftersom de kommer dit med utländska betyg och ett annat språk som modersmål.

Jag håller dessutom på att kolla efter utbildning till mig, och planen är nog som den är nu, att starta med en eller två komvuxkurser inom psykologi och socialpedagogik för att “känna på” och värma upp lite. Man har ju gått och slöat till skallen liksom efter 15 år som hemmafru. 😉 Sen får jag se hur det känns och från detta förhoppningsvis söka till utbildning för behandlingspedagog. Socionom vore också en dröm men det är banne mig inte lätt att komma in på den utbildningen. Men varför inte testa? Det värsta som kan hända är att man inte kommer in och får testa igen nästa gång. Jag ska försöka söka på flera olika utbildningar (inom samma område) så jag kan vara relativt hundra på att få komma igång och plugga så snabbt som möjligt. En bra start kan ju vara att gå till komvux och snacka med deras kunniga yrkesvägledare för att se vad som kan passa och framförallt, vad som finns att välja på.

Så, planer och drömmar råder det ingen brist på. Skolan till ungarna är superfin, den ligger i “staden” några minuter från vårt yttepytte lilla samhälle (by är nog bättre ord) och allt finns i närheten. Utbildningar, skolor, vård, allt. Vi bor på vischan men ändå inte. I love it.

Inga rosaskimrande glasögon igen

Jag är medveten denna gång att allt förmodligen inte kommer att flyta på problemfritt. Barnen hamnar i ett nytt land med nytt skolsystem och språk (de kan ju svenska men har såklart inte “utsatts” för språket annat än i vardagsprat hemma) och mycket blir nytt för oss också. Jag flyttade till Tunisien i min gröna ungdom, precis nykläckt student utan ett uns av skinn på näsan, och jag trodde att allt var och skulle bli perfekt. Nope.

Nu är man äldre och förhoppningsvis klokare. Jag är helt på det klara med att man kan råka ut för hinder på vägen, men nu är det så att situationen vi lever i just nu inte är hållbar för någon. Hur lätt är det att leva utan inkomst? Hur länge står man ut med ångestsymptom innan man brakar ihop totalt och det är försent? Vi väger olika scenarion och möjligheter mot varandra, och en flytt är det enda möjliga just nu.

Så ser det ut. En underbar resa hade jag och är nu ännu mer fast besluten om att det snart är dags att ta tag i våra liv. Så som vi har det nu kan vi inte fortsätta, det är då ett som är säkert. Tyvärr har det bara gått utför sedan revolutionen och det ser inte ut att bli bättre.

Men det är ju ett tag kvar. Med andra ord så är det ännu bara drömmar, men jag gör vad jag kan härifrån för att ta reda på info och kolla möjligheter. 🙂

Scroll to top