Provsvar och nytt liv

Magkatarr helicobacter pylori

Hallå där! Hoppas du har en go’ dag. Försökte blogga snabbt imorse men min WP-app tyckte att den borde vrida bilderna åt fel håll så det vart inget. Men jag gnäller inte, appen funkade inte ens när jag bloggade på eget webbhotell, nu med Delacay var det inga problem att logga in. Sen att jag vrider telefonen knas när jag plåtar, det är ju en annan femma. 😉 Hur som haver, åkte ut på landet idag och det var minst sagt välbehövligt. Fick liksom tänka på annat ett tag än min hälsoångest. Jag fick i alla fall provsvaren från labbet och det var då kronisk magkatarr (gastrit) jag har PLUS helicobacter pylori som alltså är tillbaka för revansch.

Jag fick ju besvär med kaggen för nåt år sen eller två och det var “helikopterbakterien” som var skyldig. Nu fick jag liknande besvär men cirka 10 ggr värre så då misstänkte jag denna infektion. Tog kuren för det och hoppades att det skulle vara allt, men så gjorde jag ju gastroskopi cirka 2 veckor senare och visst var skiten kvar! Dessutom hittades ju inflammation och att jag var väldans bränd bak i matstrupen av magsyra som kommer upp på nätterna. Liksom trippelglädje här då.

Så på måndag får vi se vad jag ska ta för dunderstarka mediciner denna gång. Läkaren kommer säkert tvinga på mig esomeprazol, som jag blev supersjuk av sist, för det är liksom det som finns här. Tyvärr! Jag ska böna och be om något annat alternativ. Antibiotikan klarar jag av (förutom att magen hatar mig ett bra tag efteråt) men esomeprazolen alltså. Fy för den lede. Ska skriva ett eget inlägg om det eländet för jag tycker det verkar som om många käkar det där som om det vore typ Rennie, fast det är en väldigt stark medicin som stör kroppens funktioner rätt hårt.

Ja men i alla fall. Nu har man lite svar, har gått med i en supportgrupp på FB där jag kan jämföra mina kroppsliga konstigheter med andras, och så blir det till att tänka på hur jag äter. TYVÄRR. Haha. Får se vad läkaren säger, ska pressa honom lite mer angående mina besvär på måndag. Tunisiska läkare gillar att bara skriva ut recept och så var det klart, men näru. Här skall ställas frågor. Har han vart inne och gröpat i mina inälvor kan han väl svara på lite frågor också, liksom. 😉

Hejdå januari!

Är du också glad att den här månaden är över? Jag känner mest att hela månaden försvann i något töcken av hälsoångest. Jag har det fortfarande, då jag har läskiga kramper längst upp i magen som går bak i ryggen. Tänker mig att det är diafragman, och när man googlar på det så leder det såklart till att den krampar för att TUMÖRER TRYCKER PÅ DEN. Alla googlingar leder till cancer. Så är det bara. Sen att jag inte har hosta eller andra besvär man kopplar till lungcancer, well. Ångesten lyssnar inte på sådant. Jag kommer att dö.

Provsvaren har jag heller inte fått ännu efter gastroskopin men eftersom jag tog en dunderkur med antibiotika inte långt innan så blir jag ärligt förvånad om de hittar något alls. Maken letar efter en sjysst kardiolog för att kolla hjärtat på order av magläkaren, så vi får se hur det går. Men dessa äckliga kramperna kunde jag vara utan. Det gör inte ont, bara spänner ett par sekunder och sen släpper. Många gånger om dagen. Spänner liksom runt bröstkorgen nedanför revbenen och neråt i magen. Hur äckligt som helst. Sen vet jag att det här krampeländet jag har kan sätta sig på diafragman också med just såna symtom jag har, ingen vet varför (precis som syndromet överlag) och det finns inget att göra. Antar att jag får starta med hjärtläkaren. Kanske kan man få ta lite blodprover och röntga bröstkorgen för min lungcancer-nojja. Vore väl kulers om det faktiskt var nåt allvarligt just precis innan vi ska flytta till Sverige och en ska få börja jobba för att uppfylla sina drömmar. Livet ba’ “-nej tyvärr sötis!”

Låter jag bitter? Det är jag nog. Men när man får något som man inte haft innan och sen dessutom har all tid i världen att googla + extrem ångest med hälsoångest, då är det ju bara bäddat för en shitstorm. Jag sitter bara här ensam och är rädd. Skäms för mina tankar så jag vill inte berätta för någon. Jag är ju specialist på att dölja hur jag mår, det visar sig på andra sätt istället. Men att sätta ord på det och böla till någon, min man exempelvis, kan jag inte. Jag får tunghäfta.

Nåväl. Vad är väl en bal på slottet…

Scroll to top