Fem en fredag: Minnen

Halloj! Tycker väl det är dags att jag tar mig ut ur “tyck synd om mig själv”-träsket och försöker återgå till det normala så gott det går. Idag tänkte jag haka på Elisa Matildas utmaning Fem en fredag, och det handlar om minnen! Kul tema så let’s go.

  1. På vilket/vilka sätt ser du tillbaka på dina minnen?
  2. Vad är ett minne från när du var 10 år?
  3. Vilket minne värdesätter du mest?
  4. Hur minns du din barndom?
  5. Är du glömsk av dig?

På vilket/vilka sätt ser du tillbaka på dina minnen?

Lite olika. Mest försöker jag helt enkelt komma ihåg saker. Vi förlorade i stort sett alla fotografier när vi blev vräkta då jag var tonåring, så jag har bara ett litet fotoalbum med bilder som jag plockade ihop i all hast innan jag lämnade lägenheten. Jag önskar att jag fått med mig fler bilder såklart, men ja. Trösten är väl att vi har andra i släkten som har dröser med bilder från förr, både på oss och kära släktingar som inte finns längre. Så vill jag ha lite nostalgi så finns det i alla fall. Men just vårt liv, ja där är fotominnena såklart mycket begränsade.

Barnen har vi i alla fall mycket foton på, riktiga framkallade bilder i album alltså. Tyvärr slutade vi framkalla någonstans när de var 3 år typ, för vår skrivare pajade. Sen var det bara bekvämt att spara bilder på datorn. Jag blev dock paranoid en dag och sparade allt det viktigaste på USB också, så jag har planer på att framkalla sen i Sverige. Just eftersom vi förlorade alla våra fotominnen så känns just bilder extra viktigt för mig.

Vad är ett minne från när du var 10 år?

Det här fick jag grubbla hårt på, kan jag säga. Jag minns inget specifikt sådär just från 1991 liksom, men då bodde vi i Hagsätra i Stockholm och det var en fin tid, minns jag. Jag började fyran i Hagsätraskolan och livet bestod av just skola, fritids, husdjur, leksaker, trygghet, kompisar.. Liksom som det ska vara, tycker jag. Morgnar med o’boy och ostmackor delade på längden så att jag kunde doppa. Kläder med glada färger, stora örhängen jag snodde av mamma (vi hade ju precis kommit ut ur 80-talet liksom!), turer med kompisen till deras landställe mitt ute i skogen, med tillhörande spökhistorier. Ja, en glad tid! 🙂

Vilket minne värdesätter du mest?

Att få minnas när barnen föddes. Det gick så snabbt och snurrigt att jag knappt ens var med när de föddes, de togs undan så snabbt från mig för att de inte skrek. De föddes ju för tidigt. Hela förlossningsupplevelsen var jobbig för det var inte alls så som jag hoppats. Men när jag äntligen fick gå och se barnen i kuvöserna nästa dag (!), det var mäktigt. Mitt liv och min själ som låg där. Jag svimmade nästan för jag hade förlorat så mycket blod, men det var nog det att det var överväldigande också. Det var så himla stort och övermäktigt att se de där små liven ligga där.

Värdesätter också minnet av när vi kände att faran var över för vår lilla dotter som vi nästan förlorade 3 veckor efter födseln i vad vi förmodar var RS eller lunginflammation, vi fick inga klara svar av läkarna. Att komma över det berget var helt otroligt, inte för att jag visste då exakt hur nära det varit, det berättade maken först efteråt. Han ville inte oroa mig för mycket.

Jag försöker i alla fall värdesätta mina minnen och jag försöker att se det positiva trots att jag haft förlossningsdepression och sen utvecklat både depression och ångest. En stor del av barnens tidiga år är bara stora minnesluckor för mig. Jag har haft det jättejobbigt här på många sätt och med det kommer såklart skuldkänslorna, att jag inte blev den där perfekta mamman jag ville bli, att jag inte minns saker, att jag försummat mig själv och barnen rent känslomässigt. Men så kan man ju inte tänka heller, jag var ju sjuk. Och även om det inte blev som jag velat typ alls, så är barnen mitt liv och vi är supertajta idag. Det har vi varit länge iofs, men ville väl mest berätta om att även fast det var svårt i början så var det ingenting som varken barnen eller vår relation tagit skada av. Kanske tvärtom? Jag uppskattar verkligen det vi har nu. Ungarna är mitt allt.

Hur minns du din barndom?

Trygg, glad, proppfull med leksaker (haha) och massor med kärlek. Genom alla problem så har jag och mamma ändå haft en jättebra relation. Tror det är den som format mig till att ha samma relation med mina barn idag. Är jag väldigt tacksam för!

Är du glömsk av dig?

Ja hjälp. Minns inte ansikten alls, någonsin. Och som sagt så är stora delar av barnens liv bara minnesluckor för mig. Kanske kommer det tillbaka en dag. Jag vet ju att det har med depressionen och ångesten att göra. Just perioder där jag mådde som sämst minns jag knappt alls. Tyvärr var det just de åren när barnen var små. Hoppas att jag kommer minnas en dag.

49 Comments

  1. Hannas krypin
    8 februari, 2019

    Tycker det är ett bra tema på veckans fem en fredag. Vad intressant att läsa dina svar. Vad jobbigt att inte komma ihåg, jag hoppas att det kommer tillbaka för dig!

    Svara
    1. Frugan E
      8 februari, 2019

      Tack snälla 🙂 Ja, jag hoppas det 😀

      Svara
  2. Jenny
    8 februari, 2019

    Nämen, jag har helt missat att dina tjejer är tvillingar 🙂
    Jag har oxå tvillingar… mina killar som fyller 15 i april.

    När föddes dina och hur stora var dem?

    Jag ska nog oxå hänga på denna, tycker det är så kul att läsa alla andras svar 🙂

    Kram kram

    Svara
    1. Frugan E
      8 februari, 2019

      De föddes -02 i vecka 35. Var hela 2550 gram och 2650 gram 🙂 Stora för att vara tvillingar i v 35 har jag hört 😀
      Mysigt med tvillingar, så skönt att de alltid har varann. Bästisar och syskon samtidigt. <3

      Svara
      1. Jenny
        8 februari, 2019

        🙂

        Mina kom 35+5 och vägde 1944 gram och 2820 gram. En “normal” stor och en liten för tiden 🙂

        Svara
  3. Fröken Rödlök
    8 februari, 2019

    Vad tråkigt med fotografierna, förstår att det måste kännas tråkigt men tur släkten har lite foton.

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Ja det var trist. Tack och lov att vi har folk i släkten som älskar att spara på gamla bilder 🙂

      Svara
  4. Michaela
    8 februari, 2019

    Jag är också riktigt riktigt glömsk🙈

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Inte lätt med det alla gånger 😛

      Svara
  5. Netti Starby
    8 februari, 2019

    Det här med att vara glömsk! Det är jag hela tiden och ibland undrar jag om min framtida demens har kommit i förskott! 😀 Kramis

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Samma här! Ibland är det nästan löjligt så lätt jag glömmer saker.

      Svara
  6. Elisa
    8 februari, 2019

    Haha, kul att du delade dina mackor på längden! Smartare än Jag som brukade äta kanterna först så de fick plats att doppas sen. 😀
    Oj, att du fick vänta så länge med att se dina barn! Förstår att det inte kan ha varit lätt att ha en sån upplevelse vad gäller förlossning och tiden efter. Skönt att ni har en bra relation idag i alla fall. <3

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Ger min mamma cred för det patentet, haha. 😛

      Svara
  7. Therese
    8 februari, 2019

    Åh..kan relatera till det där med att inte minnas ansikten.. Jag har speciellt problem om man träffar folk i “fel” sammanhang.. Så många pinsamma situationer när folk hejat tex på mataffären men jag inte haft en susning om att det varit grannen …
    Jag hade också missat att dina tjejer var tvillingar (eller glömt hehe..) men åh så fantastisk det måste vara! Har själv en tajt relation med min syster, men jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara med en tvilling:)

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Ja det är ju jätteskämmigt. Har skämts ihjäl ett X antal gånger när jag undrat varför nån mupp står och glor på en i affären och så var det en bekant man inte sett på flera år. Pinigt! 😛

      Svara
  8. Joy
    8 februari, 2019

    Åh, vad tråkigt det där med fotografierna. De har ju verkligen en speciell betydelse ändå. Vet själv hur mycket jag önskar att jag kunde få tillbaka fotografier som inte längre finns. 😔❤️

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Ja, det är en sorg faktiskt. Vet att man inte bör fixera sig vid saker men ändå. Just foton är ju minnen, liksom.

      Svara
  9. Åh vad fint att du minns din barndom så kärleksfull 🙂 jag är helt tvärtom med minnet, kommer ihåg typ allt haha

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Jag beundrar er med superminnen alltså! Måste ju vara underbart att inte känna sig som en guldfisk.. 😛

      Svara
  10. Sarah
    8 februari, 2019

    Så kul med en lista och så roligt att läsa svaren 🙂 Det var inte kul att förlora nästan alla fotografier 🙁

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Nej, det var riktigt ledsamt. Många år sedan nu men jag är fortfarande ledsen för det.

      Svara
  11. Paula
    8 februari, 2019

    Hej på dej! Du bor i Tunisien, där har jag varit. Inte på turistresa utan med min dåvarande fästman som var tunisier. Nu pratar vi dinosaurietid, på 70-talet! Ute på vischan i Tunisien var jag nog den första blonda tjejen man sett. När flyttar du och familjen till Sverige? Tunisien var rätt liberalt för att vara arabland redan då, numera hör man sällan om landet i medierna. Ja jag gifte mig med mannen men skilde mig ganska snabbt. Kulturkrocken blev på tok för stor. Hoppas du snart mår bättre!

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Vad kul! Ja det fanns nog en del svenskar här på den tiden, minns när jag flyttade hit att det bodde några kvinnor här då som varit här sedan 70-talet. Men det var ju i stan förstås som turistguider, kan förstå att du var rätt exotisk ute på bonnavischan! 🙂

      Ja landet var väl liberalt till ytan kan man säga, men religiös fick man inte vara. Det är först efter revolutionen faktiskt som även religiösa får plats och slipper vara rädda för att åka i finkan om de går i moskén för ofta.. Det har vart en lång väg (och är fortfarande) för att alla ska få sina rättigheter, tyvärr. 🙁 Men det blir väl bättre och bättre på den fronten. Mycket kämpigt med ekonomin här nu dock.

      Tack för omtanken! <3

      Svara
  12. Så fint du delar med dig av, visste inte om att flickorna var prematurer inte heller det där med att ni höll på att förlora <3. Om du orkar kan du inte skriva lite om den tiden, ja det du minns del vill säga 🙂

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Haha, ja jag får rota väldigt djupt i minnet för att få fram saker och ting. Får försöka! 😛

      Svara
  13. Kamilla
    9 februari, 2019

    När barnen kom till världen är ju verklgien speciella minnen. MAgi och så mycket kärlek på samma gång

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Så sant! Massor med känslor <3

      Svara
  14. Johanna
    9 februari, 2019

    Jobbigt stt inre komma ihåg från barnens barndom och traumatisk förlossning. Massa kramar<3

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Tack <3

      Svara
  15. Emelie
    9 februari, 2019

    Så härligt att få läsa dina svar! Jag värdesätter också allra mest födelsen av mina älskade barn, verkligen ett magiskt ögonblick! 💗

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Det är det verkligen! Även om det inte blir som en tänkt rent praktiskt så att säga så är det ju en otrolig händelse 🙂

      Svara
  16. Annica
    9 februari, 2019

    Åh, ja barnens födelse är något man värdesätter i att komma ihåg! 🙂 Det är alltid någonting unikt och speciellt..

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Absolut! Finns inget finare <3

      Svara
  17. Snabela
    9 februari, 2019

    Glömsk är jag oxå, framför allt när det gäller namn. Jag kan gömma bort ett namn fem minuter efter jag har hört det.

    Svara
    1. Frugan E
      9 februari, 2019

      Inte lätt när det är svårt! Jag har lättare för namn än ansikten, men minns man inte ansikten så gör ju inte namnen så mkt nytta heller.. 😛

      Svara
  18. Anna
    10 februari, 2019

    Jag tror absolut på sånt som det okända handlar om, men jag tror även att lite i programmet är uppgjort alltså vissa saker för att det ska bli bra tv av det 😊

    Svara
    1. Frugan E
      11 februari, 2019

      Tror du? Jag kanske är naiv som tror att det är i stort sett ärligt 😛 Visst klipps det ihop sen med det bästa kvar (det är nog mkt material de har som sen ska klämmas ihop till 40 minuter) men uppgjort tror jag nog inte att det är faktiskt. Men det vet nog bara de själva 🙂

      Svara
  19. Viktor
    10 februari, 2019

    Intressant att du delar med dig utav så himla mycket! Ibland får man även vara i “tyck synd om mig”-träsket!

    Svara
    1. Frugan E
      11 februari, 2019

      Ja, det får man nog! 🙂

      Svara
  20. Åse
    10 februari, 2019

    Jag tror på de okända. Har varit med om en hel så 🙂

    Svara
    1. Frugan E
      11 februari, 2019

      Spännande! 🙂

      Svara
  21. Jennifer
    10 februari, 2019

    Va skönt att bara ligga och ta lugnt.
    Älskar det okända och tror hårt på det övernaturliga 🌸

    Svara
    1. Frugan E
      11 februari, 2019

      Ja det är ett spännande ämne 😀

      Svara
  22. Elin
    10 februari, 2019

    tråkigt med fotografierna 🙁 Min mamma är tvilling!

    Svara
    1. Frugan E
      11 februari, 2019

      Vad kul! Skulle gärna haft en tvilling själv nu när jag ser hur mina tjejer är med varandra. Verkar så mysigt.

      Svara
  23. Carolina
    11 februari, 2019

    Intressant att läsa. Inte visste jag att du gick i Hagsätraskolan 🙂 jag bodde i Högdalen förut innan jag flyttade till en annan stad! 🙂

    Svara
    1. Frugan E
      11 februari, 2019

      Åhå, Högdalen har jag också bott i faktiskt, innan Hagsätra. Önskehemsgatan bodde vi på. 🙂 Min skolkarriär började i Bäckahagens skola 🙂

      Svara
  24. Lillan Kind
    12 februari, 2019

    Hejsan! Tänkte bara kika in och se hur du har det!😃

    Svara
  25. […] som länkade sina inlägg förra veckan var Emelie, Frugan E, Hanna, Mia, Paula, BP, Jenny, E, Annette, Anki, Birgit, Madeleine, Monika, […]

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to top