Vänner jag valt att ha kvar i mitt liv

Allergi och supersömnig men slänger väl in en selfie ändå. 😉

God morgon, kompis! Nu är det tydligen 22:a december och idag ska jag skriva om “vänner jag valt att ha kvar i mitt liv”. Jag tänkte skippa det här för den listan är ungefär en millimeter lång och tom. Jag har glidit ifrån varenda kompis jag hade innan flytten. Min allra bästa och närmaste vän till och med. Slutade höra av sig till mig och nobbade min vänförfrågan på fejjan. En annan försvann i och med att jag konverterade. Så det är ju lite tragisk lucka i kalendern idag, men sånt är livet.

Jag har under åren fått nya vänner (alla i Sverige, ironiskt nog) som man träffar väldigt sällan tyvärr men man har ju kontakt ändå. Ett par av högstadiekompisarna har man hittat också så vi har lite kontakt på FB. Jag gnäller ofta på FB men alltså vad hade man gjort utan?! Bra fråga.

Jag ska försöka få upp kontakten mer när vi flyttar, men just det som hände med min bästis där känns fortfarande ledsamt. Vi skildes åt med tårar där i tunnelbanan i Stockholm när jag skulle flytta, sen träffade vi på varandra helt apropå på pendeltåget ett par år senare och vi var ju så glada att vi inte visste vart vi skulle ta vägen. Allt detta var innan vi hade internet, Skype och Messenger. Enda sättet för oss att ha kontakt var BREV, liksom. Dumma som vi var hade vi inte bytt adress innan. Vem gör nåt sånt korkat?! Haha. Så snurriga. Men det vart ju lite kaos där i och med vräkning och allt.

Sen när vi träffades igen så fick hon min adress och hon skulle skriva med sin, men det gjorde hon aldrig. När hon väl skaffade FB så skickade jag en förfrågan som hon då nobbade. Bad en annan vän som sa att hon träffar på henne ibland att hälsa och att jag gärna vill höras, hon sa det till henne men nope. Kalla axeln och jag vet inte varför, vi skildes liksom inte som ovänner. Hon har såklart gått vidare i livet, fine by me, men man kan ju bara säga hej och förklara läget.. Inga problem om man gått vidare och så, det hade bara varit trevligt att veta om man gjort något fel så man kan be om ursäkt och reda ut det.

Äh, nu vart detta ett till sånt här superpersonligt inlägg. Suck. Istället för “vänner jag valt att ha kvar” blev det en lista på sådana jag förlorat. Typiskt! 😛

Hur som haver hade jag SÅ önskat att messenger och allt det fanns när jag flyttade. Fy 17 vad saker och ting hade kunnat vara annorlunda. Istället för att bli helt isolerad hade man kunnat hålla kontakten med alla utan problem.. Jag kan ärligt säga att jag uppskattar VERKLIGEN tekniken som finns idag. Kanske hade man haft en lista här med polare att skriva om, som man hållit kontakten med trots allt.

Jag tänker i alla fall avsluta detta med allt det positiva; nämligen att jag fått många vänner genom åren som jag har massor gemensamt med och som förstår mig och finns där när jag behöver det. Jag är sämst på att söka kontakt själv (introvert deluxe) men antingen har de förståelse eller så är de själva likadana så ingen som dömer. Jag är såklart tacksam för dessa finisar men då detta skulle handla om “vänner från förr” litegrann så blev det lite.. sorgligt. 😉


Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Scroll to top