Mitt svåraste beslut i livet

Hej på dig fina du! Idag är det lucka 5 i Kajsons julkalender och ett svårt ämne för mig. Jag visste direkt vad det var jag skulle skriva om, men inte hur. Det här blir version 2 av inlägget för det första tyckte jag blev för personligt. Det fick ligga och jäsa bland utkasten i några dagar tills jag bestämde mig för att det kändes.. too much.

Så, jag försöker igen! Mitt svåraste beslut var att lämna Sverige och flytta hit. Jag hade redan bestämt mig men inte kring när flytten skulle ske. Nu blev det så att jag var tvungen att flytta just då, om jag inte skulle bo på gatan. Vi blev nämligen vräkta från vår lägenhet, mamma och jag. Det var så mycket som gick fel, och det handlade inte om slarv. Men myndigheterna i Stockholm var redan då överbelastade och all ekonomisk hjälp med sjukskrivningen kom alldeles försent. Hyresvärden hade tydligen bråttom att bli av med oss, då vi inte fick någon som helst förståelse där.

Så allt vi ägde gick om intet och det enda jag fick med mig av mitt liv var det som fick plats i min sportbag. Minns hur jag gick där för sista gången mot pendeltågsstationen, en väg jag gått så många gånger innan, men nu bara med sorg och tomhet. Jag skulle bo tillfälligt i vardagsrummet hos en kompis, men det höll inte av olika skäl. Jag var påväg ut på gatan. Jag ska inte gå in på min historia för mycket just nu, men det hade inte slutat bra någonstans. Så min tillflykt var att flytta hit just då. Jag skulle ju ändå flytta tids nog, och nu fick jag verkligen skäl för att det ska ske nu.

Det svåra med det var ju att lämna mamma. Eftersom jag själv är mamma idag så kan jag säga att jag oavsett min egen situation hellre sett mina barn flytta hela och friska till en annan kontinent än hamna i hemlöshet och missbruk vilket med stor sannolikhet hade blivit min verklighet, men man kände sig ju elak ändå. Jag och mamma kunde kanske ha teamat ihop och fixat våra liv tillsammans, tänker du kanske? Den möjligheten fanns inte på kartan som det var då av anledningar jag inte kan skriva om för det är mammas privatsak. Men tro mig, det fanns verkligen inte ens som en liten möjlighet med de omständigheterna vi befann oss i.

Summan av kardemumman så blev det ändå till det bästa. Utan min flytt hade jag inte fått mina barn som är hela min själ. Det var menat allt detta, det är jag 100 på. Och efter alla svårigheter så lever mamma nu det där trygga svenssonlivet med hus och trädgård som hon aldrig haft innan.. 😀 Så ur allt elände kom ändå väldigt bra saker. Och vi är fortfarande bästisar, faktiskt väldigt mycket mer bästisar nu än innan allt detta hände. För bråkat och tjafsat, det har vi liksom aldrig gjort. Vi har sett alla dessa svårigheter tror jag som något som skett utanför vår relation, inte något som har med den att göra så att säga. Svårt att förklara. 🙂

Ja, det här vart ändå rätt personligt, men lite kortare och inte lika ingående som version 1. Jag tror jag ändå fått berätta för dig nu vad det jobbigaste beslutet för mig var, och det känns rätt skönt att ha lättat på hjärtat lite. Det är inte något jag direkt pratat med någon om, i alla fall inte hur jag känner kring det. Tack för att du läst!


Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

49 Comments

  1. Pärla
    6 december, 2018

    Usch, vi blev också vräkta när jag var 17, hela mitt liv fick plats en påse 🙁
    Men du är stark och har kommit ut på andra sidan <3

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Beklagar.. Det är verkligen hemskt. Alla minnen, allt vi hade bara borta. Saker man ärvt, allt. Nä fy, jobbigt att tänka på. Man ska inte fästa sig vid saker men vad tusan, man är inte mer än mänsklig.

      Svara
  2. Tycker det är så häftigt att du vågade! Jag tyckte det var jobbigt nu att bara flytta 8 mil från min familj haha

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Jag var lite mer vågad förr i tiden 😛

      Svara
  3. Emelie
    6 december, 2018

    så glad jag blir att höra att det gick så pass bra för både dig och din mamma efter allt det jobbiga ni fått gå igenom <3

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Tack <3 Ja, det blev till det bästa tillslut 🙂

      Svara
  4. Hana
    6 december, 2018

    Starkt att berätta om och vilken krigare du är, skönt o läsa att det går bättre för er i dag. Önskar dig fortsatt lycka i framtiden

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Tack <3

      Svara
  5. Jenny
    6 december, 2018

    Åh.. Tänk att något så jobbigt kan leda till något bra ändå❤️
    Hur länge har du bott i Tunisien nu?
    Har din man bott i Sverige någon gång, eller blir det första gången nu när ni flyttar tillbaka?

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Visst är det så. 🙂 Av och till i cirka 15 år nu. Har bott i Sverige emellanåt också.

      Svara
  6. Jennysvardag
    6 december, 2018

    Men fy vad du har vart med om. Skönt att det har gått så bra gör er nu 🙂 Kan tänka mig att det var väldigt svårt att flytta från din mamma.

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Tack <3

      Svara
  7. Hannas krypin
    6 december, 2018

    Vad fint att läsa att det blev så bra fast det var tufft där ett tag. Jag försöker tänka att det alltid finns en orsak till att dåliga saker händer.

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Försöker också tänka så <3

      Svara
  8. Amanda
    6 december, 2018

    Tycker du var riktigt stark nu och berättade detta, det kan inte ha varit så enkelt att skriva de. Tycker ni och du var stark som tog de beslutet då. Ibland är det skönt att lätta på hjärtat lite 🙂 kram

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Tack <3

      Svara
  9. Vilken gripande berättelse du delar med dig av, jag kollar just nu på SVT’s serie 36 dagar som gatan som berör detta ämne men då ur att vara hemlös som perspektiv. Jag har igen personlig erfarenhet av detta, och hade förmodligen heller inte haft något bra att komma med även om jag haft det, men utifrån vad jag läser kan jag tolka det som att du verkligen fick något lyckligt ur det olyckliga 🙂

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Ja det är en värld fylld av tragik alltså. Så många fina människor som hamnar utanför systemet på grund av skitsaker, och så illa det kan gå. Tack och lov blev allt bra för oss tillslut, slutligen fanns hjälpen där i alla fall från samhällets sida också. 🙂

      Svara
  10. Anita Birgitta
    6 december, 2018

    Strongt att flytta utomlands när du hade så jobbigt. Var bor du någonstans?

    Svara
  11. Lillan Kind
    6 december, 2018

    Du är verkligen en väldigt stark och modig människa! Det är tydligt att många stora svårigheter föregick det svåraste beslutet. Det är glädjande att läsa att det gick så bra för både dig och din mor trots det hopplösa utgångsläget. Jag hade inte haft något emot att läsa den långa versionen av ditt inlägg! <3

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Tack snälla <3
      Långa versionen kanske kommer en vacker dag 😛

      Svara
  12. Mrs.Kjellström
    6 december, 2018

    wooow vilken stark kvinna du är 🙂
    smått stum men så skönt att de ordnade sig till sist men woow alltså…

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Tack <3

      Svara
  13. Kamilla
    6 december, 2018

    Det var modigt av dig att flytta till en annan del av världen. I slut ändan blev det ju bra. Du är så modig och stark.

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Tack <3

      Svara
  14. Johanna
    6 december, 2018

    Så himla öppet och fint inlägg. Ryser! Mitt motto är verkligen att allting händer för en anledning, det är jag säker på. Massa kramar fina du<3

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Tack snälla <3 Ja, jag tror också att allt händer av en anledning. Det är en tröst.

      Svara
  15. Fröken Rödlök
    6 december, 2018

    Vilket ärligt inlägg du skriver, det är så öppet. Tack för att du delar med dej av din historia. Kram

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Tack <3

      Svara
  16. Frökenny
    6 december, 2018

    Blev berörd av ditt inlägg. Så fint att det har blivit bra både för dig och din mamma ur den svåra situation ni befann er i. Ni är starka kvinnor!

    Svara

    1. 6 december, 2018

      Tack snälla <3

      Svara
  17. Melissa
    6 december, 2018

    Jag blev helt berörd av ditt inlägg, men det glädjer mig verkligen att både du och din mamma idag har ett bra och tryggt liv!

    Svara

    1. 7 december, 2018

      Tack snälla <3

      Svara
  18. Madde
    6 december, 2018

    Det kan inte ha varit lätt att bara lämna så, men det blev ju något bra av det till slut ändå.

    Svara

    1. 7 december, 2018

      Ja det blev ändå till det bästa 🙂

      Svara
  19. Marie
    6 december, 2018

    Du startade ju ditt liv då får man ju faktiskt säga. Har du och din mamma bra relation idag? Du beh inte svara om du inte vill , har hon det bra? du beh ej svara på det hellerom du ej vill

    Svara

    1. 7 december, 2018

      Jadå, som jag skrev så är vi fortfarande bästisar 🙂

      Svara
  20. Fnulan
    6 december, 2018

    Tack för din tillit att berätta. Jag förstår att det måste ha varit jättejobbigt- Men skönt att du kan se det positiva

    Svara

    1. 7 december, 2018

      Man försöker se det från den ljusa sidan så gott det går 😛

      Svara
  21. Chanelle
    6 december, 2018

    Så himla tråkigt att det inte finns förståelse.. Men skönt att det slutade bra iaf! Förstår att det måste ha vart ett svårt och läskigt beslut att flytta från Sverige, så himla häftigt att du vågade satsa!

    Svara

    1. 7 december, 2018

      Hade inte så mycket att välja på just då 😛 Jag vågade egentligen inte fast jag ville, men det där blev sparken i baken så att säga till att flytta.. 🙂

      Svara
  22. Yela
    7 december, 2018

    Tack för att du delar med dig fina du! Tror också allt händer av en anledning❤️ Får jag fråga dig en sak? När upptäckte du Islam & har du alltid varit religös? Kanske lite känsligt att prata om isåfall får du gärna PMa om du vill, jag är själv svensk muslim som konverterat & känner tyvärr inga svenska muslimer! Kramar

    Svara

    1. 7 december, 2018

      Ingen fara att fråga ♥
      Jag upptäckte islam som 16-åring första gången, var troende dock innan sedan jag var barn. Men tillslut fick jag inte längre ihop min tro med kristendomen hur jag än försökte, så -05 konverterade jag. 🙂
      Hör av mig till dig via mail 🙂

      Svara
  23. Denevigaresenären
    7 december, 2018

    Det var verkligen ett tufft beslut! Förstår att det jobbigaste var att lämna mamman och sedan flytta till ett nytt land. Du är så stark! Så skönt att allt ordnat sig till slut ❤️

    Svara

    1. 7 december, 2018

      Tack snälla du <3

      Svara
  24. Jennifer
    7 december, 2018

    Så modigt av dig att skriva om detta 🙂

    Svara

    1. 7 december, 2018

      Tack <3

      Svara
  25. Kirsi
    8 december, 2018

    Så oerhört modigt av dig att flytta både till en annan kontinent och så plötsligt. Själv har jag svårt att flytta från min lilla by till grannstaden – planerna har funnits i åratal, men modet finns inte riktigt. Jag beundrar din styrka. <3

    Svara

    1. 8 december, 2018

      Tack snälla du <3 Nej det är inte lätt att lämna tryggheten. 🙂

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to top