Nu är det tydligen december, sägs det

Ingen snö och inga juleljus, men rätt fin novembervy ändå 🙂

Hello! Hjälp, vad tiden går fort. Vart tog november vägen? Det är ju redan 2:a december liksom!? Typ alla bloggare är så superduktiga på att skriva vecko- och månadssammanfattningar medan jag ba.. måste dubbelkolla att jag har brallor på mig när jag går ut. Jag har ingen koll alls på nåt. Så känns det i alla fall. MEN jag lyckas i alla fall posta hela två inlägg idag, vilket är snudd på mirakulöst, så det är ju alltid nåt!

Vad hände i november då?

Våra pälsklingar påbörjade sin långa och knökiga procedur för att kunna komma till Sverige och steg 1 innebar att chippas. Nu har de även fått sina rabiesvaccin, så nu är det till att vänta på att en månad ska gå, sedan ska man ta blodprov som ska skickas till något fancy labb i EU där de ska kontrollera mängden antikroppar mot rabies i blodet. Har de godkänd mängd (snälla Gode Gud) så får vi ett intyg från labbet. Sen ska man vänta, och vänta. Det är 3 månaders karantän från dagen man tar blodprovet innan man får utfärda veterinärintyget som behövs för att åka. Sen gäller intyget bara i 10 dagar, så det är 10 dagar man har på sig att dra.. Inte komplicerat alls, detta. 😛

Jag tvingades inse att mitt störda ätbeteende var tillbaka med dunder och brak. Tyvärr.

Ångesten har varit på besök också, och det har inte varit så där himla jätteroligt. En sådan omfattande förändring vi står inför och katastroftankar, går inte så bra ihop.

Ungarnas lärare hotar med strejk till höger och vänster och underkänner eleverna systematiskt på proven för att pressa staten till att ge dem högre löner. Jag har fått trösta gråtande barn som alltid varit bäst i klassen, som pluggar och sliter men nu fått IG på proven. Så jäkla svinigt. Är man lärare borde man väl någonstans i sig bry sig om barn och deras framtid? Tillägger att lärare är ett sjysst yrke här med bra lön jämfört med många andra yrkesgrupper, men mycket vill ha mer. Det är välkänt att många lärare här är slappa med att ens dyka upp (franskaläraren t ex försvann i en månad bara sådär, ingen vikarie. Arabiskaläraren smiter alltid efter halva lektionen men tar hem full lön.. Bara några exempel.) så att de sen ska ha högre löner, ja då kan de börja ta hand om eleverna först. Tycker i alla fall jag.

Se där, sicken kort och trist månadssammanfattning! Inte mycket pepp där inte. Men det är bara att hoppas att december blir lite roligare. Oliver ska plockas och sådär. Blir rätt lite i år så får se hur vi hanterar det, förmodligen bara jag och gubben på en stege. Funkar det med. 🙂

Dags att inse nu att kaloriräknande är skräp för mig

Varför man inte ska räkna kalorier
Hur kan man njuta av sånt här till exempel, när det enda man tänker på är kalorier? Nä. Och man blir ju inte nödvändigtvis rund som tomten bara för att man inte räknar.. 😉

Hejsan svejsan! Nu kommer ett sånt där VIKTigt inlägg igen. Höhö. (Jag vet, jag är torr så det dammar om det..) Men skämt åsido. VAD GÖR JAG MED MIG SJÄLV sitter jag nu här och tänker efter att än en gång raderat alla mina “gå ner i vikt”-appar. Jajamän, du läste det i plural, ty jag hade inte bara en app som dikterade för mig om jag fick äta eller icke.

Inte direkt ett sundhetstecken, va?

Jag har åter igen suttit hungrig om kvällarna och drömt om mat, åter igen svullat tills jag mått illa, åter igen tvingats inse att jag efter månader fortfarande väger exakt samma som när jag började. Kaloriräknande är bara en enda stor jäkla dragkamp mot mig själv och jag orkar inte med det mer. Jag gav det ett till tappert försök, och det fungerade till en början. Jag började gå ner i vikt och jag hade inte den där paniken som jag känt innan. Men sakta kröp det tillbaka och sen var den onda cirkeln igång igen. Äta alldeles för lite – gå ner i vikt – fortsätta äta alldeles för lite – tröttna – svulla – gå upp det lilla jag lyckats gå ner – äta alldeles för lite. Om och om igen.

Varför man inte ska räkna kalorier

Förutom det faktum att det ger upphov till rena rama tvångstankarna för väldigt många, så finns det lite fler anledningar till att strunta i att kaloriräkna. Som till exempel:

1 ) Man kan inte veta exakt ändå vad man behöver om man inte gör svindyra tester. De flesta av oss gör ju inte dessa utan litar på vad tabeller och hemsidor på nätet säger att vi behöver, fast de inte vet ett skvatt om våra kroppar.

2 ) Kalorimängden i livsmedel som står i apparna och de som står på förpackningarna kan vara rätt mycket åt sniskan. Man kan få i sig mycket mer än man tror. Även där kan man helt enkelt inte veta.

3 ) Kaloriräknande kan ge upphov till andra osunda beteenden, så som att man äter vad som helst, bara det passar i “budgeten”. Dvs man föredrar ofta mat som är näringsfattig för att det har lägre kalorimängd. Tänk färdigmat, pulversoppor och liknande. Och hur många gånger har jag inte hellre valt kakor istället för frukt, för att det passar? Mitt näringstänk åker helt enkelt ut genom fönstret när jag räknar kalorier, för jag blir besatt av allt jag undermedvetet tror att jag inte får äta, och så ser jag till att klämma in det i min budget även om det innebär att jag inte äter riktig mat på hela dagen. “Men jag kan äta tårta och ändå gå ner i vikt! Jippie!” Suck.

4 ) Man lär sig att strunta fullständigt i kroppen och dess behov. Att ignorera sig själv och strunta i sig själv är en form av självhat, och det är aldrig nyttigt.

5 ) Man dödar bokstavligen all glädje som mat och ätande innebär.

6 ) Man är förmodligen fast med räknandet resten av livet. Om inte permanent, så av och till. Jag har under mina år som professionell bantare (haha) aldrig sett EN ENDA som nått målvikten och håller sig där utan att fortfarande räkna och logga all mat hen äter. Och då har jag hängt i dessa forum i många år. ALLA som håller den nya vikten, fortsätter räkna kalorier och är inställda på att göra det livet ut. WTF, är väl min reaktion. Jag kan inte leva så..!

7 ) Kaloriräknande tar knappast hand om problemet bakom viktökningen. Det är lite som att sätta på ett plåster på ett brutet ben.

Jag fick i alla fall en hel uppsjö av råd och stöd från andra medlemmar i HASfit-gruppen på FB, och många är det som är i samma sits som jag men som lyckats både ta sig ner i vikt, hålla den, träna och må bra med sunda matvanor. Med sunda matvanor menar jag alltså vanor fria från tvångstankar och skam. Gemensamt för dem alla är att de tänker på näring, mättnad, att unna sig, balans, träning och att ge tusan i vågen. Så jag förmodar att jag har mina svar där! Plus stöd från människor som till 100% vet hur jag känner det och visar att det går att bli bättre. Både att bli fri från bantningsmentaliteten och att få bättre hälsa. Jag behöver nöta in i huvudet att bara för att man slutar räkna kalorier så betyder det inte att man slutar bry sig om sin hälsa. Någonstans på vägen har jag lyckats fläta ihop dessa två saker, och det är inte rätt.

Anyways, det var min lilla söndagsuppsats/novell.. 😉 Om du orkade läsa ända hit; TACK! Du är snäller, du. Önskar dig en finfin söndag!

Scroll to top