Hejsan svejsan! Nu kommer ett sånt där VIKTigt inlägg igen. Höhö. (Jag vet, jag är torr så det dammar om det..) Men skämt åsido. VAD GÖR JAG MED MIG SJÄLV sitter jag nu här och tänker efter att än en gång raderat alla mina “gå ner i vikt”-appar. Jajamän, du läste det i plural, ty jag hade inte bara en app som dikterade för mig om jag fick äta eller icke.

Inte direkt ett sundhetstecken, va?

Jag har åter igen suttit hungrig om kvällarna och drömt om mat, åter igen svullat tills jag mått illa, åter igen tvingats inse att jag efter månader fortfarande väger exakt samma som när jag började. Kaloriräknande är bara en enda stor jäkla dragkamp mot mig själv och jag orkar inte med det mer. Jag gav det ett till tappert försök, och det fungerade till en början. Jag började gå ner i vikt och jag hade inte den där paniken som jag känt innan. Men sakta kröp det tillbaka och sen var den onda cirkeln igång igen. Äta alldeles för lite – gå ner i vikt – fortsätta äta alldeles för lite – tröttna – svulla – gå upp det lilla jag lyckats gå ner – äta alldeles för lite. Om och om igen.

Varför man inte ska räkna kalorier

Förutom det faktum att det ger upphov till rena rama tvångstankarna för väldigt många, så finns det lite fler anledningar till att strunta i att kaloriräkna. Som till exempel:

1 ) Man kan inte veta exakt ändå vad man behöver om man inte gör svindyra tester. De flesta av oss gör ju inte dessa utan litar på vad tabeller och hemsidor på nätet säger att vi behöver, fast de inte vet ett skvatt om våra kroppar.

2 ) Kalorimängden i livsmedel som står i apparna och de som står på förpackningarna kan vara rätt mycket åt sniskan. Man kan få i sig mycket mer än man tror. Även där kan man helt enkelt inte veta.

3 ) Kaloriräknande kan ge upphov till andra osunda beteenden, så som att man äter vad som helst, bara det passar i “budgeten”. Dvs man föredrar ofta mat som är näringsfattig för att det har lägre kalorimängd. Tänk färdigmat, pulversoppor och liknande. Och hur många gånger har jag inte hellre valt kakor istället för frukt, för att det passar? Mitt näringstänk åker helt enkelt ut genom fönstret när jag räknar kalorier, för jag blir besatt av allt jag undermedvetet tror att jag inte får äta, och så ser jag till att klämma in det i min budget även om det innebär att jag inte äter riktig mat på hela dagen. “Men jag kan äta tårta och ändå gå ner i vikt! Jippie!” Suck.

4 ) Man lär sig att strunta fullständigt i kroppen och dess behov. Att ignorera sig själv och strunta i sig själv är en form av självhat, och det är aldrig nyttigt.

5 ) Man dödar bokstavligen all glädje som mat och ätande innebär.

6 ) Man är förmodligen fast med räknandet resten av livet. Om inte permanent, så av och till. Jag har under mina år som professionell bantare (haha) aldrig sett EN ENDA som nått målvikten och håller sig där utan att fortfarande räkna och logga all mat hen äter. Och då har jag hängt i dessa forum i många år. ALLA som håller den nya vikten, fortsätter räkna kalorier och är inställda på att göra det livet ut. WTF, är väl min reaktion. Jag kan inte leva så..!

7 ) Kaloriräknande tar knappast hand om problemet bakom viktökningen. Det är lite som att sätta på ett plåster på ett brutet ben.

Jag fick i alla fall en hel uppsjö av råd och stöd från andra medlemmar i HASfit-gruppen på FB, och många är det som är i samma sits som jag men som lyckats både ta sig ner i vikt, hålla den, träna och må bra med sunda matvanor. Med sunda matvanor menar jag alltså vanor fria från tvångstankar och skam. Gemensamt för dem alla är att de tänker på näring, mättnad, att unna sig, balans, träning och att ge tusan i vågen. Så jag förmodar att jag har mina svar där! Plus stöd från människor som till 100% vet hur jag känner det och visar att det går att bli bättre. Både att bli fri från bantningsmentaliteten och att få bättre hälsa. Jag behöver nöta in i huvudet att bara för att man slutar räkna kalorier så betyder det inte att man slutar bry sig om sin hälsa. Någonstans på vägen har jag lyckats fläta ihop dessa två saker, och det är inte rätt.

Anyways, det var min lilla söndagsuppsats/novell.. 😉 Om du orkade läsa ända hit; TACK! Du är snäller, du. Önskar dig en finfin söndag! ♥